Det var livat på Liberalernas riksvalvaka hela söndagskvällen. Att partiet backade i opinionen och nu är riksdagens minsta parti var mindre viktigt. Det stora var ju att partiet alls är kvar i riksdagen. Man klarade spärren, trots att man under nästan hela mandatperioden legat under. Klart liberalerna festade som om de vunnit VM-guld.
Sannolikt var det lika uppsluppet på den lokala L-valvakan. I alla fall tills den lokala rösträkningen kom i gång. Valresultatet i Uppsala är en kalldusch och ett rejält underkännande från väljarna av partiets medverkan i mittenstyret. Samma öde drabbade även i mindre utsträckning Miljöpartiet.
För medan kommunalvalet ser ut att bli en framgång för Socialdemokraterna, upp 1,7 procentenheter, har det gått dåligt för Miljöpartiet, ner 0,7, och katastrofalt för Liberalerna. L som alltid har haft en stark ställning i Uppsala och där valresultatet i kommunen ofta varit betydligt bättre än partiets resultat i riket, ser nu ut att landa på 5,8 procent. Ner från 9,3 i valet 2018.
Till UNT säger Liberalernas toppnamn Jennie Claesson att väljartappet skulle kunna bero på partiets vägval på riksnivå, men också att det kan hänga samman med beslutet att ingå i mittenstyret. Det senare förklarar nog större delen av vad som närmast är en kollaps. På riksnivå tappar L nämligen inte alls lika mycket och inte heller gör man lika dåliga val i de andra delar av landet där partiet motsatte sig borgerlig samverkan med SD (Stockholms stad och Region Stockholm).
Claesson öppnar nu för samarbete med samtliga partier i fullmäktige förutom Sverigedemokraterna. Liberalerna verkar ha trivts i koalition med Socialdemokraterna och Miljöpartiet, men borde ta tillfället i akt att starta om. Förutom Claesson i L har både M och C nya toppnamn, så gammalt groll borde inte ligga i vägen för nya samarbeten.
Det borde vara ett egenintresse för Liberalerna att lämna mittenstyret och återta positionen som ett starkt parti lokalt. För som citatet lyder: Revolutionen äter sina barn.
Den nyss avslutade mandatperiodens mittenstyre i Uppsala var förstås inte en revolution – där fanns så klart ingen Danton eller Robespierre – men väl något som skakade om den politiska dynamiken och logiken i kommunen. Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Liberalerna kom överraskande väl överens nästan hela mandatperioden.
Men nu måste Liberalerna (och Miljöpartiet) våga tänka nytt. För precis som revolutionen äter sina barn, verkar även mittenstyret ha gjort det.