Nästa riksdagsval, om tre år, kommer inte att bli känt som avloppsvalet. Det står redan klart. Inte ens den mer övergripande bostadsfrågan, där avloppen kan sägas ingå, brukar kämpa sig upp på topplistan över väljarnas viktigaste frågor. Förklaringen kan vara att frågan är så grundläggande, att alla bara räknar med att det ska fungera. Motsatsen signalerar på något vis stinkande gränder och 1800-tal.
Men om det fallerar, då? Stormen Hans blottlade för några veckor sedan känsligheten i systemet. Västkustbor konfronterades med avföring på stränderna, i Helsingborg fick avloppen gå helt orenade ut i Öresund. Dimensionen av rören är ett problem, underhållet ett annat. Enligt Svenskt Vatten (30/5) måste 560 miljarder kronor investeras i vatten och avlopp fram till 2040. Skälet är att det under lång tid investerats tio miljarder kronor mindre per år än det faktiska behovet.
Det är inte bara kommunal snålhet som ligger bakom underinvesteringarna. Snabbväxande Uppsala har länge sett behovet att bygga ut kapaciteten i reningsverket i Kungsängen, till en nivå för 330 000 invånare. Problemet är att utbyggnaden (förstås) innebär ett större utsläpp av fosfor i Fyrisån. EU-regler sätter stopp för tillståndet, trots att utsläppen blir lägre än maxnivån i det befintliga tillståndet, tack vare effektivare rening. Och trots att utsläppen för hela Uppsala är på samma nivå som för de enskilda avloppen och långt under utsläppen från jordbruket (UNT 28/9 2022).
Tiden går och moment 22-situationen för Uppsalas avlopp består. ”Snart når Uppsala sin bajsgräns”, meddelas det nu (UNT 24/8). Kommunalråden Erik Pelling (S) och Jennie Claesson (L) uppvaktar nästa vecka regeringen, miljö- och klimatminister Romina Pourmokhtari (L), för att försöka driva igenom det nya tillståndet.
Om det misslyckas väntar snart ett stopp för ytterligare exploatering i Uppsala. Men någonstans kommer förstås människor att bo och gå på toaletten. Branschorganisationen Svenskt Vattens vd Pär Dalhielm ser en ironi i de regler som finns i dag. ”Syftet är ju att rena andras utsläpp, men i lagstiftningen behandlas man som en industri som skapar nya”, säger han.
Det kommer nya stormar, samtidigt som regeringen behöver visa att man tar klimatansvar. Pengar till avlopp är kanske ingen given valvinnare, detsamma gäller satsning på övrig infrastruktur som elledningar, järnvägsspår etcetera. Men när det väl står klart att det inte längre fungerar då hamnar det uppe på samma nivå som vården, skolan och tryggheten. Så här kan vi faktiskt inte ha det i ett rikt och välutvecklat land som Sverige.