Roman
KG Hammar
Den längsta resan
Bokförlaget Polaris
Begreppet "exofiktion" har börjat förekomma på svenska kultursidor: en roman där en författare berättar sin historia genom en känd person i jagform. Nyligen kom Göran Greiders roman om Cornelis Vreeswijk. Nu är det KG Hammar som romandebuterar genom att leva sig in i Dag Hammarskjölds "jag".
Den förre ärkebiskopen har skrivit en kort roman, där handlingen utspelar sig under den flygresa som blir Hammarskjölds sista. Det är ett känsligt läge under Kongokrisen; Hammarskjöld är FN:s generalsekreterare, men beslutar att själv agera medlare. Stormakterna är kritiska mot honom; han har inget stöd från vare sig USA eller Sovjet – kolonialismen är ännu högst närvarande i Afrika och de gamla kolonialmakterna vill behålla sin makt över folk och resurser.
KG Hammars Hammarskjöld är poeten, översättaren och drömmaren, snarare än diplomaten, ämbetsmannen och förhandlaren. Under flygresan går Hammarskjölds tankar hela tiden till filosofen Martin Bubers moral-filosofiska essä "Jag och Du": Hammarskjöld arbetar med en översättning av verket och grunnar på Bubers idéer, sitt eget liv och uppdrag.
Greppet med att låta en död person bli ett "jag" hos en författare är nog inte lätt. Det är, trots allt, KG Hammar som är bokens jag, och inte Hammarskjöld. Nu lånar han Hammarskjölds tunga för att säga det som han själv tycker är viktigt. Hammarskjöld kan inte protestera.
Romanen har tre huvudspår: dels lyfter den fram Bubers etik och hur den – enligt KG Hammars Hammarskjöld – präglar visionen om fred och avkolonisering; dels får Hammarskjöld tänka sig en alternativ utveckling i Mellanöstern, där Israels ledare skulle ha lyssnat på Buber och sökt samexistens med palestinierna i stället för konfrontation, och dels vill Hammar torgföra teorin – för det är fortfarande en teori – att Hammarskjöld mördades.
Boken är välresearchad. Författaren redovisar noggrant mängder av detaljer. Men det blir manipulativt: KG Hammar försöker skapa trovärdighet för en obevisad teori genom att presentera fakta som inte på något sätt bevisar tesen. Boken är en roman; en påhittad historia, och inte ett dokument. I en roman kan författaren handskas hur som helst med fakta, men Hammar vill med "Den längsta resan" få oss att tro på något som han inte kan bevisa.