Vlad Semashko har åter en tät relation med sin syster Marina Golvoshenko i Östhammar efter att han flyttat från Migrationsverkets boende i Gävle.
För ett knappt år sedan träffades vi på Marina Golovchenkos arbetsplats, Lindbergs stenugnsbageri i Östhammar. Bageriet har gått i konkurs och Marina har till följd av det förlorat jobbet. Men hon tycker ändå att året i Östhammar varit bra.
– Jag har studerat, jag har jobbat och mina arbetskompisar har alltid hjälpt mig med svenska språket. Jag förstod ingenting när jag kom hit men nu kan jag gå och handla och gå till frisören själv eftersom jag kan prata svenska, jag gillar ju att prata men jag har inte haft orden. Nu har jag också fått en annan självkänsla, säger Marina Golovchenko och skrattar gott samtidigt som hon myndigt sträcker på sig.
Dagen efter intervjun ska Marina göra ett test för att komma in på sfi och lära sig ännu bättre svenska. Om hon kan behärska språket än mer tror hon att chansen för att få ett nytt jobb ökar. Östhammar känns mer som hemma nu, hon har människor runt omkring sig som tar hand om henne, som kan hennes bakgrund och historia och hon har fått hit sin bror Vlad Semashko. När vi träffades förra året befann han sig i Gävle, i Migrationsverkets flyktingboende.
– Jag var där i två månader och väntade på besked om att få flytta till Östhammar till min syster. Jag satt bara och stirrade in i väggen. I dag lever jag ett bra liv. Jag har saker att göra, jag hjälper andra ukrainare med att tolka och ordnar med annat som behövs göras och jag håller på att ta körkort. Jag har svårt att sitta still, säger Vlad Semashko.
– I Ukraina var vi alltid nära varandra, vi bodde nära och träffades ofta, säger Marina och tittar varmt på sin bror.
Deras mamma är kvar i Nova kakhovka i Chersonregionen. Syskonen hoppas på att hon ska komma till Sverige.
– Om inte situationen förändras i vår stad i Ukraina hoppas jag att mamma kommer hit. Men hennes man är sjuk, hon har svårt att lämna honom, säger Marina Golovchenko.
Oleg Golovchenko, make till Marina Golovchenko, har fortsatt sitt arbete på Bilteam i Östhammar sedan UNT träffade honom senast för ett knappt år sedan.
Marinas man Oleg Golovchenko arbetar kvar på Bilteam i Östhammar, men nu när vi träffas kan han lite svenska, vi behöver ingen översättningsapp, Vlad stöttar också som tolk.
– Jag lär mig svenska på sfi nu, jag kan prata med kollegor och jag har lärt mig mycket från videor på Youtube, säger han.
I dag bor 70–75 ukrainare i Östhammar. Någon familj har flyttat utomlands sedan sist vi sågs och några familjer har åkt vidare inom Sverige, andra har kommit till. För drygt en månad sedan kom sfi igång i Gimo dit buss 811 tar alla med ukrainskt pass gratis. Annat som har hänt är exempelvis att ett hållbarhetsavtal har tecknats med en av livsmedelsbutikerna. Det innebär att livsmedel som kött, frukt och grönt med kort datum som annars skulle slängas, i stället hämtas två gånger i veckan och delas ut bland ukrainare och andra behövande.
Vlad Semashko från Ukraina, Hans Israelsson, arbetsledare och planerare i Helpers, Gina-Maria Jonasson, har startat bemanningsföretaget Helpers och är ordförande för ideella föreningen PAÖ. Marina Golovchenka, kom till Östhammar från krigets Ukraina, Katarina Ahlinder, kommunanställd med ansvar för ukrainare i Östhammar.
– Läget har stabiliserat sig under året. Vi har en bra relation med dem som kommit hit och de har integrerats. Det var traumatiskt i början men det har lugnat ner sig nu, säger Gina-Maria Jonasson.
Hon är fortfarande ordförande för den ideella föreningen Projekt aktivera Östhammar, PAÖ och har även startat aktiebolaget Helpers, ett bemanningsföretag för Roslagen.
– Vi såg att det var svårt att få ut människor i arbete och de behöver ytterligare inkomst förutom de 71 kronor per dag de är berättigade till. I sommar har vi haft 20 timanställda som arbetat bland annat för Östhammars hem med trädgårdsarbete och för Österby Mark och entreprenad med stängsling. Nu kommer vi att utöka genom att erbjuda hushållsnära tjänster som städning, säger hon.
Hans Israelsson är arbetsledare och planerare i företaget.
– Det har gått över förväntan, jag är stolt. Visst har det varit en del utmaningar främst med logistiken eftersom vi har arbetat inom ett utspritt område i Roslagen, men som helhet har det fungerat bra, säger han.
Gina-Maria Jonasson och Katarina Ahlinder arbetar tätt tillsammans för att hjälpa människor som kommit från krigets Ukraina.
En av alla utmaningar har varit att ukrainarna inte kunnat få bank-id.
– Det är svårt och dyrt att betala räkningar utan bank-id. Det är också svårt att boka tider hos sjukvården, flyktingar tillåts endast akutvård men vi har en mycket bra vårdcentral som samarbetar, säger Katarina Ahlinder och fortsätter:
– Det gråts. Vi gråter allihopa ibland, särskilt vid stora händelser. Oron var stor när vattenverksdammen ovanför Nova kakhovka sprängdes. Oron är också stor över att kärnkraftverket i Zaporizjzja ligger i ockuperat område, och oron för om kriget någonsin kommer att vara över finns alltid där, säger hon.