– Att bli utsatt för krig gör att du tappar förståndet och börjar ställa frågor: Vem är jag? Vilka är reglerna för oss människor? Vilka är de andra? De första tre månaderna är ren chock. Nästa tre försöker vi göra verkligheten begriplig. Efter sex till nio månader blir vi utmattade, förlorar livskänslan, blir aggressiva eller får depressioner. För barn tar detta längre tid att ta in, säger Yunona Lototska som hittat boende i Harg.
Hon berättar om hemmet i Gorenka, Ukraina, som är delvis förstört av bomber och skjutningar och om döda kroppar på bakgården. Två grannfamiljer vars egna hem har blivit nermejade, bor nu där.
Yunona Lototska kom till Sverige 21 mars. Hon började volontärarbeta i en flyktingförläggning i Västerås. Därefter fick hon en tvåmånadersanställning hos Stadsmissionen som psykolog.
– De som ville ha hjälp var ledsna och höll på att förlora sig själva. De var oroliga och rädda för att de inte visste hur det skulle gå med släktingar som var kvar i Ukraina. Jag hade 25 patienter under två månader. Jag kan hjälpa människor, men bara om de själva vill. Alla är inte så välutbildade att de förstår att en psykolog har verktyg som verkligen hjälper, säger hon.
Yunona Lototska tar hand om sina fyra egna barn och sin systers barn. Som psykolog behandlar hon patienter och undervisar studenter i Ukraina på distans. Med hjälp av ett stipendium medverkar hon i ett projekt på Uppsala Universitet.
Hon säger att det är svårt att integreras i Sverige på grund av många osynliga regler.
– Man uppmanar en att använda vårdcentralens hemsida, men jag kan inte komma in eftersom jag inte har något bank-id. Små betydande saker som är osynliga om man inte fått veta.
Hur hanterar man sin oro och katastroftankar?
– Man behöver hitta stunder, minst fem minuter varje dag, då man känner sig levande. Det kan handla om att krama barnen eller titta på soluppgången eller nåt som gör en glad. Vi behöver komma ihåg vilka vi var före kriget, före flykten, vad vi var stolta över.
Hon frahåller också fysisk aktivitet, yoga, promenader och att inte glömma att andas, andas i fyrkant när allt blir för jobbigt.
– Och vi behöver nättverka, skaffa nya vänner. Jag försöker hjälpa till självhjälp via min Facebook och jag vill starta en psykologpodd. Jag försörjer nio personer här och i Ukraina. Jag behöver arbeta för att vara lycklig, annars kan jag inte leva.