Uppsala växer. Uppsala blir vackrare. Merparten av det som byggs nu är bostäder. Måttenheten för dessa är människan. Precis som det var i den första funktionalismen. Vad man kan önska sig är dock fler hyresrätter, och studentbostäder.
När jag cyklar runt i staden fylls jag av glädje. Nya hus reser sig både centralt och i periferin. Folk flyttar till Uppsala – från jordens alla hörn. Stan blir internationell. Studenter kommer, stannar kvar. Småföretag startas, växer, blir stora. Att se denna dynamik gör mig lycklig. Det känns meningsfullt att vara en del av detta. Och att det syns i byggandet.
Jag har bott i Uppsala i tjugo år, och länge såg det ut som om ingenting skulle hända här. Men, det som förut liknade en sovande studentstad från 1950-talet har vaknat och fyllts av liv.
Och det som byggs är inte alls fyrkantigt och trist. Jag ser inga ”lådor”, utan byggnader med stor variation. Ett besök i Nya Rosendal är ett upplivande äventyr: färger, former, variation. Så är det genomgående.
De många byggkranarna visar att staden tror på framtiden. De är utropstecken i ett samhälle som förstått att det är storstad. För några år sedan var tidningsrubrikerna stora. Uppsala hade passerat 200.000 invånare. Nu siktar man mot drygt 300.000 år 2050. Och samtidigt vågar man det förut otänkbara. Man vågar bygga!
Sigvald Freylander från Arkitektupproret ser ingenting av detta. Jag behöver inte upprepa hans argument. En sak måste jag ändå resa mig emot; hans påstående att mitt inlägg är ett ”tarvligt försök till politiserande av begreppen.” Enligt vad Sigvald Freylander själv skriver i en av sina bloggar, är dagens arkitekter och deras arkitektur ”kulturmarxism, som i utformningen och byggandet av den miljö vi ska leva i tvingar på oss sina omänskliga ideal.” – Det är sannerligen politisering.
Den enda riktigt kunniga rösten i debatten hittills är den stillsamt resonerande Fredrik Mats Nilsson, från White arkitekter. Han förklarar tålmodigt att en stad förnyas kontinuerligt och att det inte alls skadar att man ser vad som är nytt eller äldre i stadsbilden. (UNT 20/8).
De större arkitektbyråerna i dag befolkas inte bara av arkitekter. Man anställer även byggnadsantikvarier, samhällsvetare, miljövetare, beteendevetare, osv. Detta eftersom ett ansvarsfullt arkitektkontor vet att det verkar i ett mångfasetterat samhälle.