Veckan som gått har Uppsala stått i centrum för en våldsvåg som saknar motstycke i stadens historia och som drabbar anhöriga, barn och oskyldiga.
Den 14-åriga pojke som sköts i benet i Gottsunda på midsommarafton uppges ha lämnat vår stad med sin familj.
En 25-årig man på väg till sitt jobb i hemtjänsten avrättades utanför sitt hem i Sala backe.
Många människor är rädda nu eftersom polisen bedömer att flera hundra adresser i Uppsala eventuellt står under hot. Och på flera skolor i staden saknas elever sedan familjerna flytt landet. Rädslan och ryktesspridningen är stor i vissa grupper. Samtidigt upplever många Uppsalabor att det som händer inte alls berör dem. Trots att våldet även drabbar människor som inte har någon koppling till kriminalitet rycker man på axlarna.
Det är olustigt, men också en följd av den senaste tidens samhällsutveckling samt att Uppsala är en stor och segregerad stad. De som främst drabbas är inte de röststarka grupperna.
För oss på UNT är uppdraget att inte låta våldet bli vardag, utan att fortsätta ta alla nya händelser på stort allvar. Att orka hålla i frågan genom att konsekvent lyfta följderna som våldet får för människor här. Men vi ska också berätta mer om vad som ligger bakom händelserna samt både skildra och granska vad polis och samhälle gör för att få ordning på situationen.
Gör man tillräckligt?
Under veckan som gick upprepade polisen till exempel att de inte kan skydda alla som eventuellt står under hot i Uppsala nu. Då hade det behövts "tiotusentals poliser" enligt polisens underrättelsechef Jale Poljarevius. Rent matematiskt låter det som en omöjlighet, men är det acceptabelt att vi nu har människor på flykt från Uppsala? På flykt från Sverige?