Replik på Lennart Anderssons insändare "Därför får jägarna djurägarnas talan" och Torsten Nilssons insändare "Okunskapen om jakt är stor – möjlighet att lära finns", båda publicerade 29 mars. Dessa två insändare var repliker på tidigare inlägg av Maria Gardfjell (MP).
Lennart Nilsson påstår mycket i sin insändare. Bland annat att han och några miljoner svenska djurvänner inte håller med Per-Olof Göteby om att det bör finnas vargar i svensk natur.
Lennart Andersson bör tala för sig själv och dem han säkert känner till.
Många djur- och naturvänner i det här landet, såväl i stad som på landsbygd, önskar närvaro av bland annat vargar i svensk natur. Detta då man generellt önskar en mer fullständig och intressant natur. Vidare skriver Lennart Andersson att ingen djurägare ska behöva hitta 60 dödade och skadade får på grund av vargangrepp. Men det går att undvika. Hos länsstyrelser går det att ansöka om medel för rovdjursavvisande stängsel och Svenska Rovdjursföreningen kan hjälpa till med att kostnadsfritt sätta upp stängslen. Det finns även andra sätt att hålla vargar borta från fårbesättningar och det pågår forskning kring ytterligare metoder.
Lennart Andersson tar upp problemet med viltolyckor i trafiken och mängden vildsvin. Vargar tar vildsvin. Vidare påstår Lennart Andersson att ”vargen har ingen som helst positiv betydelse i vår svenska natur” vilket han inte har grund för att göra. Vargen har betydelse bland annat då fåglar och mindre däggdjur kan dra nytta av dess fällda byten och då den dessutom kan reglera andra arter.
Lennart Andersson drar också upp dödsolyckan på Kolmården för att påtala problem med vargar. Det går inte att dra slutsatser om vilda djur av hur tama djur betett sig i en onaturlig miljö i hägn där de hanterats olämpligt och säkerheten negligerats. En likaledes fruktansvärd olycka hände för några år sedan i Orsa björnpark med en björn, vilket sällan nämns. Det förekommer även dödsolyckor i svenskt lantbruk med djur som förekommer där.
Torsten Nilsson uppger att det finns 349 olika identifierade vargar i Skandinavien vilket alltså ska gälla Sverige och Norge gemensamt.
Sverige har förbundit sig att ha en livskraftig vargstam.
Det förekommer att hundar blir skadade och dödade i vargrevir. Det brukar röra sig om löst springande jakthundar även om enstaka andra olyckor skett.
I en del av landet där det finns vargrevir och jägare som är positiva till varg har man använt sig av ”vargtelefon” för att veta var i jaktmarkerna man kan släppa hundar för jakt. Man har koll på var vargarna befinner sig och meddelar varandra detta per telefon. Då jag kom i kontakt med detta för några år sedan var man nöjd med resultatet. För skyddsjakt gäller inga orimliga krav. Har du t ex rovdjursavvisande stängsel rätt installerat och fungerande men får djur i hagen rivna ändå är sannolikheten stor att skyddsjakt beviljas. Ibland beviljas skyddsjakt på lättare grunder än så.