Göte Lindgren har läst tidningen Svensk Jakt där jag svarat på några frågor om vargen och sedan skrivit en insändare i UNT (13/3). En av frågorna i enkäten var: Kan du tänka dig att bo i Alfta?
Frågan ställdes för att en orädd varg finns i trakten runt Alfta och invånare har reagerat. De som känner sig allra mest utsatta för varg är fårbönder och familjer med jakthundar. Det är oerhört sällan en vild varg angriper människor, men andra djur är bytesdjur för vargen.
Jag tycker att vi människor måste visa respekt för vargen på två sätt. Dels respekt på så sätt att rovdjur inte ska få bli för orädda för människor. Därför ska rovdjur som kommer nära bebyggelse skrämmas eller jagas bort. Jaktlagen tillåter skyddsjakt i dessa fall, och regeringen bedömer också att en eventuell utveckling av skyddsjakten ryms inom befintlig lagstiftning.
Det andra sättet är att respektera att vargen är en del av den svenska faunan. Vi människor delar naturen med en mångfald av andra arter. Vi måste se till att andra arter också får finnas i långsiktigt livskraftiga stammar.
Det är ett problem att några vargar angriper får, och att en del vargar angriper hundar. Ett väl uppsatt fårnät är oftast tillräckligt för att hålla vargen ute. Om man kompletterar med eltrådar blir det ännu bättre.
De flesta djurägare är oerhört måna om sina djur och många känner en oro för djurens välmående. Djurägares oro måste vi politiker vara lyhörda inför. Forskning vid SLU har pekat på att djurägare och myndigheter skulle kunna jobba mycket mera tillsammans för att hitta bra metoder för att skydda tamdjuren från rovdjur. Det här tycker jag skulle vara mycket intressant att utveckla vidare, ett sådant angreppssätt skulle kunna minska oron och öka tilltron till olika metoder.
Att skydda löst springande hundar är svårare, men i områden med varg behöver hundägaren vidta sådana åtgärder så att husdjuret inte far illa. Det kan ju innebära att jakt med hund inte kan göras just där.
Ju livskraftigare vargstammen tillåts få bli, desto mindre kontroversiellt blir det att ta bort de vargar som angriper tamdjur.
Inga djur i Sveriges natur ska behöva göra oss rädda att gå i skogen. De som möjligen kan anses vara ”farliga” är fästingar, getingar och älgar. Oron för vargen beror mer på att det finns en skrämselpropaganda, än på vargen.