REPLIK
Utvecklingspartiet Demokraterna (UP), Stefan Hanna och Lars S Björndahl, ville med sin replik till mig (UNT 10/5) försköna sin syn på tillväxt och utveckling. Här kommer min motreplik.
Jag börjar först med att avliva en lögn, som upprepas. Uppsalaborna har i det senaste valet sagt ja till byggplanerna, inte nej som UP och andra påstår. Planerna för södra Uppsala och spårväg dominerade valet. Det var ja-partier som tydligt tog ställning för fyrsspåravtalet med tillhörande byggförpliktelse och spårväg (L, S, V och MP) och nej-partier som hade många invändningar (SD, UP, C, KD och M). Ja-partierna fick faktiskt betryggande majoritet efter valet. Det finns alltså en majoritet i fullmäktige som har folkets stöd för planerna. Att påstå något annat är direkt osanning.
UP:s nej till utveckling i södra Uppsala och nej till spårväg är väl dokumenterade. Men det är inte bara där man säger nej. Även äganderätten offras på det populistiska altaret. Så sent som den 21 mars skrev UP:s representanter en debattartikel (UNT 21/3) där UP ville stoppa bland annat, Vasakronans utveckling av sina egna byggnader. Bolaget vill omvandla en ganska tråkig och otrygg del av Kungsgatan/Strandbodgatan till ett attraktiv, levande och grönt stråk men inte ens ett sådant välbehövligt projekt där ägarna själva vill satsa miljoner undgår UP:s nej. Hela UP:s existensberättigande bottnar i att vara populistiskt och fånga in missnöjda röster genom att ständigt säga nej.
Att Utvecklingspartiet Demokraterna har utveckling i sitt namn betyder uppenbarligen inte att de per automatik är för utveckling. Det kan liknas vid DDR: de var inte demokratiska bara för att de hade ordet demokrati i sitt namn.
UP var tydliga före valet med sitt nej till i princip alla bebyggelser i stan. Ändå valde UP efter valet en koalition som ville ha spårväg och 33 000 bostäder. En folkomröstning om spårväg utlovades. Sen ändrades det till att omröstningen ska handla om något annat. Och så fortsätter lekstugan. Att ställa sig bakom en koalition förpliktigar men UP vill eller kan inte ta ansvar för det kaos de har skapat. Ansvarstagandet är UP övermäktigt. Dags för etablerade partier att ta ansvar för hela Uppsala, inte bara en stadsdel.
Jag vill åter påminna om att den kommun vi lever i är en produkt av förändring, resultatet av rörelser in och ut ur Uppsala, rörelser av människor, varor och idéer. Utan de rörelserna hade vi inget av det Uppsala vi känner i dag. Om vi ska bevara det som Uppsala präglats av genom århundraden är det alltså tillväxt, rörlighet, optimism, öppenhet och ständiga innovationer, erfarenhetsutbyten, kulturmöten och en välkomnande attityd vi ska bevara. Stagnation klär inte Uppsala.