Konst i det offentliga rummet ställer speciella krav för att rätt kunna bedömas. Det senaste exemplet är Erik Krikortz ”Souvenirer”, ett större konstprojekt vars första del redan har vållat frågor och debatt. För att den debatten ska bli meningsfull och konstruktiv och inte enbart bli ett gilla/gilla inte-fenomen bör ansvariga bakom projektet snarast redovisa några fakta och gärna också sina tankar bakom uppdraget till konstnären.
LÄS MER: Nytt DDR-konstverk vid Carolinabacken
Vad menar man för det första med begreppet paradgata? Är det nödvändigtvis en konkret tolkning som avses, en gata för politiska, militära eller andra parader? Eller menar man kanske ordet i överförd betydelse? Paradgatan är den finaste gatan i Uppsala, gatan som skär genom stadens hjärta och når sin kulmen vid ett av stadens finaste hus, Carolina Rediviva? Det finaste rummet i hemmet inreder man gärna med konst – är det så man har tänkt från kommunens sida? Konst som tillåts ställa frågor, ifrågasätta och problematisera, inte i första hand hylla eller dekorera?
Har konstnären redovisat konkreta förslag om vilka minnen han vill gestalta i Uppsala? Hur många souvenirer från omvärlden tänker han samla på paradgatan? Att börja debattera ett verk som ännu är långt ifrån klart är som att diskutera ett bygge där bara en bit av väggen hunnit uppföras.
Vore det inte bra om man också berättade att konstnären i fråga är utbildad vid Konstfack i Stockholm och att han tidigare gjort sig känd för att gärna arbeta med konst i det offentliga stadsrummet, även internationellt? Kanske kunde hans konstprojekt Emotional Cities beskrivas kortfattat för Uppsalaborna så att de får lite bakgrund till ”Souvenirer”? Eller påminna om hans utställning på Moderna Museet i Stockholm i museets serie Den första på Moderna 2007? Eller hans bokprojekt i Gottsunda tillsammans med några av stadsdelens ungdomar?
Mycket onödig oro och oförståelse kunde undvikas om några enkla frågor fick sitt offentliga svar.
Om det uppförda verket ska bara tilläggas att det inte är DDR-propaganda utan en avbildning av DDR-propaganda, en viktig skillnad, ungefär som Magrittes målning av en pipa med titeln Ceci nést pas une pipe.
FLER INLÄGG I DEBATTEN:
Politikerna kommenterar konstverket: "Paradgatans svarta fläck"
Ledare: DDR-kitsch på paradgatan
Konstnären: "Konstverket ingår i ett större sammanhang"
"Totalitär kitsch ställer inga frågor"
Arne Sandemo (M): "Det här var inte bra"
UNT:s läsare om konstverket: "Förolämpande och stilvidrigt"