Carolinabacken har nu prytts (?) av ett konst verk som avbildar en väggmålning från en av Europas, dessbättre avsuttna, diktaturer: kommunistregimen i det forna DDR. Det är en i raden av konstverk som ska förgylla paradgatan från Carolina till Vaksala torg. ”Urbana souvenirer” som det kallas ska ge oss bilder från andra europeiska storstäder.
Är det denna som Berlinarna vill bli påminda om? Vad säger den oss? Visst kan konsten få provocera oss, få oss att reflektera, men man kan ju önska att den också någon gång får behaga oss.
”Konstens uppgift får aldrig vara att smeka medhårs och fungera som garnityr – snarare om att ställa frågor”, säger kulturdirektören Sten Bernhardsson till UNT. Varför inte? undrar jag.
Hur kommer betraktare att ta till sig detta verk? Kommer Uppsalaborna att ta den till sig som de övriga verken i grannskapet? Vad för souvenir (minne) från Uppsala kommer besökare att få?
Med all respekt för den konstvetenskap som finns på kulturförvaltningen, med insikt om att politikerna i kulturnämnden (till vilken skara jag själv hör numer) ska hålla ”armlängds avstånd” till de olika konstnärliga yttringarna: Det här var inte bra. Verket misspryder och valet av plats är nästan lika provocerande som motivet.
Ledamot i kulturnämnden (M), Uppsala