I den grekiska myten blev kung Midas erbjuden en gudomlig gåva och önskade sig att allt han vidrörde skulle förvandlas till guld, och så blev det. Rosorna i hans trädgård, ekgrenarna i hans skog, ja allt han vidrörde blev till skimrande äkta guld. Kung Midas blev överlycklig. För att fira detta bad han sina tjänare förbereda en festmåltid, men till sin förtret insåg han att maten och drycken inte gick att njuta av då allt förvandlades till guld. Tillvaron blev inte så fantastisk som han hade trott. Kungs Midas ångrade nu sitt högmod och bad gudarna om att ta tillbaka sin gåva.
Likt kung Midas ser nu Erik Pelling (S) med sitt vänsterstyre, lösningen på Uppsalas utmaningar – att kommunalisera allt de vidrör. Med stöd av UP avskaffades nyligen lagen om valfrihetssystem (LOV) inom äldreomsorgen, något som vi kritiserat tidigare (UNT 15/5), vilket förflyttar beslutandemakt från de äldre till kommunen och kraftigt begränsar äldres valmöjligheter. Upplägget påminner alltmer om kommunal planekonomi, som vi vet av historien inte fungerar. Men Pelling är säker på att kommunen vet bäst hur man bedriver och planerar äldreomsorg.
I omsorgsnämnden valde S-styret under 2023 att avstå en ny upphandling för tolv aktuella boenden som tidigare drivits på entreprenad, enbart utifrån att kommunen beräknades klara av detta inom egna regin. Av ärendet framgick tydligt att beslutet riskerade att leda till en initial fördyrning medan eventuellt framtida ekonomiska vinster uttrycktes med viss försiktighet. I juni i år gjordes samma bedömning kring ytterligare fyra boenden som även de återgår till kommunal drift. Ovanpå det ska nu även ordningsvakterna i kommunen (UNT 7/6) drivas kommunalt i stället för att utföras av professionella upphandlade vaktbolag. Det rödgröna styret i Uppsala återkommer till att kommunen vet bättre än näringslivet hur man bedriver verksamheter, oavsett om det gäller välfärd eller att arbeta som ordningsvakt.
Samtidigt vet vi moderater att det är näringslivet som står för verklig innovation och utveckling inom en rad olika områden, som digitalisering och AI, och som dessutom hittar lösningar för att kostnadsoptimera verksamheter. Därför är det dumt att stänga dörren för de möjligheter som näringslivet erbjuder. Det är fullt möjligt att genom upphandlingsinstrumentet köpa in tjänster till det offentliga och samtidigt ställa hårda kvalitetskrav. Människors rätt att få välja utövare med god kvalitet är viktig. Därför behöver uppföljning och upphandling förbättras så att alla boenden oavsett huvudman kvalitetssäkras.
I stället för att dra nytta av den innovationskraft och utveckling som näringslivet erbjuder sluter sig vänsterstyret alltmer i sin egen självbelåtenhet. Och redan nu ser vi resultatet av den politiken. Inom vissa av omsorgsnämndens områden börjar det bli svårt att hitta leverantörer som vill lägga anbud i de upphandlingar som faktiskt genomförs. Vi har ännu inte hela analysen bakom detta, men i värsta fall drar sig företagen för att etablera sig i en kommun som alltmer stänger näringslivet ute.
Steg för steg kommunaliseras alltmer av det som Pelling lägger sina ögon på, och likt kung Midas vill han förvandla allt han vidrör. Precis som högmodige Midas insåg sitt misstag, kommer Pelling nog inom kort be högre makter återställa ordningen igen. Innan så sker landar kostnaden – som alltid – på uppsalaborna, i form av mindre välfärd, lägre kvalitet, minskad valfrihet och självbestämmande samt på sikt och av erfarenhet till en högre monetär kostnad. Låt oss hoppas att Pellings insikter kommer snarare förr än senare och helst innan han hunnit kommunalisera hela Uppsala.