Jag hoppas att Anita Ohlsson hörde vilka partier som försvarar valfriheten när hon besökte kommunfullmäktige. Utvecklingspartiet demokraterna (UP) deklarerade tydligt att det inte är ett borgerligt parti och att det inte behövs fler borgerliga partier. Vänsterpartiet har med stöd av UP nu säkrat en majoritet för avskaffande av lagen om valfrihetssystem (LOV) inom äldreomsorgen.
Vänstern vill ha mer ”rådighet”, alltså mer makt för politiker att bestämma över äldre. De skyller sina misslyckanden på de privata utförarna. Sanningen är att problemen har skapats av politikerna när de haft den efterlängtade rådigheten. Överskottet av boenden till exempel beror på att de rödgröna inte genomförde en planerad anpassning av antalet bostäder som hade motsvarat hela överskottet inom kommunen. I stället för att avsluta ett hyresavtal förlängde man detsamma med tio år.
De rödgröna med UP argumenterar att de privata inte satsar på landsbygden. När man ger dem en ersättning som motsvarar ungefär tre fjärdedelar av kommunens kostnad för dessa platser kan inte ens vänsterstyret tro att det går att bedriva en äldreomsorg med godtagbar kvalitet. Det är den tillämpningen av makt de kallar rådighet.
Vänstern påstår att bolag hotar att lämna Uppsala då det ställs allt fler krav och allt mindre ersättning i förhållande till kostnaderna. I år får de en höjning av ersättningen med 1,9% medan omsorgsprisindex är 5%. Det är inte seriöst men det är ytterligare ett exempel på rådighet.
Före LOV hade politikerna full rådighet. Uppsala besvärades då av långa köer till äldreboenden. Efter LOV halverades kön efter ett år och var borta strax därefter.