Uppsala kommun har lagkrav på sig att arbeta förebyggande mot våld i nära relationer.
För tio år sedan skrev Sveriges kommuner och regioner (SKR) denna sammanfattning: ”Mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer är ett samhällsproblem och hälsoproblem som allvarligt påverkar livskvalitet och levnadsvillkor för den som drabbas. Våldet innebär omfattande konsekvenser för individ och samhälle. Viktigt ansvar för kommuner och landsting/regioner. Det krävs ett våldspreventivt arbete för att förebygga och förhindra våldet i sig bland annat ett aktivt jämställdhetsarbete särskilt med fokus på att förändra normer kring maskulinitet, makt och våld. Samhällets alla aktörer bör involveras i detta arbete.”
Det är en bra sammanfattning för åtgärder. Tio år har gått och statliga och kommunala strategier slår fast att ”Mäns våld mot kvinnor måste stoppas”. Socialstyrelsen uppskattar att 75 000 kvinnor i Sverige utsätts för någon form av partnervåld varje år. Mörkertalet är stort. Bara 3,9 procent av de som utsatts för brott i nära relationer har polisanmält dessa.
SKR har nu ett specifikt uppdrag att stödja medlemmarnas (kommunernas) kvinnofridsarbete. Ett ”verkningsfullt våldsförebyggande arbete ska nå alla grupper i samhället”. Kostnaderna för mäns våld mot kvinnor är enligt SKR uppemot 40 miljarder kronor per år.
Även Länsstyrelsen har antagit en strategi för ett ”jämställt och jämlikt Uppsala län för 2024-2027.” Strategins syfte är att ”samla länets gemensamma visioner, viljeinriktningar och målområden.” Strategin ska stödja länets aktörer som civilsamhället, kommuner, regionen och statliga myndigheter så att de kan agera mer långsiktigt och strategiskt. Även näringsliv kan vara en viktig samarbetspart.
Som jag tagit upp i tidigare debattinlägg (UNT, 21/1-24 samt 7/5-24) har inga breda förebyggande insatser riktade till alla i samhället kommit till stånd i Uppsala. Enbart absolut nödvändiga insatser för redan utsatta kvinnor och barn, sårbara grupper i samhället och behandling av förövare.
Såväl i statliga som kommunala strategier skrivs om vikten att arbeta med breda förebyggande insatser mot mäns våld i nära relationer. Några sådana finns inte i Uppsala. Ett skäl till detta är att våldsutövare i nära relationer inte är en enhetlig grupp som kan identifieras; våldet är dolt och utvecklas successivt med kritiska kommentarer, kränkningar och kontroll av kvinnans liv i och utom hemmet och som båda parterna undviker att tala med andra om.
Övergreppen är komplexa, svåra att upptäcka med nedbrytande konsekvenser för kvinnans självkänsla och hälsa och med svåra trauman för barnen. Problemen kan alltså inte åtgärdas som en utsatt grupp.
Forskning har funnit att breda, universella samhällsinsatser ger bästa effekt för denna typ av våld. Material för stöd och utveckling av brett samhällsförebyggande arbete finns hos Socialstyrelsen, SKR, Jämställdhetsmyndigheten, riksföreningen MÄN och Brottsförebyggande rådet, men har inte tagits i bruk i Uppsala. Andra kommuner, bland andra Gävle och Borås, arbetar sedan länge med sådana insatser.
Mycket har utretts och skrivits under tio år men inte resulterat i några samhällsinsatser som når alla i Uppsala. Kommunerna har nu ett lagkrav att arbeta brottsförebyggande även för brott i nära relationer. När får vi handlingsplaner för det arbetet?