Att hjälpa husdjuren är att hjälpa kvinnorna

Många stannar i våldsrelationer för att skydda de älskade husdjur som inte får följa med till kvinnojourerna, skriver Nathalie Nordén och Eva Udén (bilden).

24 november 2016 14:50

I dag är det den internationella dagen mot våld mot kvinnor, en dag för att uppmärksamma den deklarationen om avskaffande av våld mot kvinnor som FN:s generalförsamling slog fast 1999.

Våld påverkar jämställdheten i hela samhället och kan innebära fysiskt, sexuellt eller psykiskt våld. Vi har kommit långt på många sätt sedan 1999, men det finns mycket kvar att göra. Det finns en specifik grupp våldsutsatta kvinnor som många gånger inte får det stöd de behöver. Vi tänker på de våldsutsatta kvinnor som behöver ta sig till skyddat boende på grund av våld i nära relation, och som har husdjur.

Husdjuren kan vara familjemedlemmar som betyder mycket även för eventuella barn, i synnerhet i ett otryggt hem. När den våldsutsatta lämnar relationen vill hon ta med sig djuret för att rädda det från våldet. Här börjar problemen. Våldsutövaren riktar in sig på husdjuret, just eftersom kvinnan bryr sig mycket om det. På grund av svårigheten att lösa situationen även för djuret när hon själv tar sig därifrån stannar många våldsutsatta kvar, trots fara för sin egen hälsa och ibland liv, för att skydda djuren som annars skadas och dödas.

Djuren kan oftast inte följa med till det skyddade boendet på grund av djurförbud. Socialtjänster runt om i landet gör generellt tolkningen att kostnader kring husdjur inte tillhör skälig levnadsnivå – vilket i praktiken innebär att den våldsutsatta inte får hjälp med att betala för en plats på djurpensionat eller liknande under tiden hon är i ett skyddat boende med djurförbud.

Kvinnan hade kanske behövt den hjälpen då våldet i relationen skadat kvinnans ekonomi. Många våldsutsatta utsätts för tömda konton, svårigheter att få arbete eller att partnern tagit kontroll över hennes tillgångar. Det gör att hon inte kan betala för platsen på djurpensionatet själv. I vissa fall kan hon få hon ekonomisk hjälp, då oftast för avlivning. Men de flesta vill ha kvar sin vän till varje pris, och tackar nej till det erbjudandet.

Ett alternativ till djurpensionatet kan då vara att lämna djuret till en anhörig eller vän som kan passa det under några månader. Tyvärr kan våldet ha gjort även det alternativet omöjligt, då social isolering från vänner, bekanta och kollegor är en del av våld i nära relation och kan ha skadat de relationerna svårt eller kapat dem helt.

I praktiken leder detta till att många våldsutsatta kvinnor som har husdjur dröjer länge med att lämna relationerna. Det innebär att de kvinnorna utsätts för större risk och hot och under en längre tid. Det förekommer även att våldsutsatta kvinnor stannar så länge att de mördas, vilket det finns aktuella exempel på från Sverige i år.

Det skulle inte behöva vara på det här sättet. Ett sätt att komma till rätta med problematiken är att tolka socialtjänstlagen annorlunda – det finns utrymme för extra stöd för våldsutsatta kvinnor, och även djurkostnader borde kunna ingå, då de kan vara avgörande för att den våldsutsatta alls tar emot hjälp och stöd. En annan möjlighet är att göra fler skyddade boenden djurtillåtna.

Personer som lever med våld har rätt att lämna relationen, och samhället har ett ansvar i att underlätta uppbrottet. Det går att ersätta en förlorad TV, men det går inte att ersätta en förlorad familjemedlem. Vi måste stå upp för alla våldsutsatta, och inte bara tänka på kortsiktiga ekonomiska utgifter när det innebär att hjälpa en kvinna och hennes djur i nöd.

Nathalie Nordén

Ordförande, Riksförbundet Veterinär omtanke om våldsutsatta

Eva Udén

Ledamot, Riksförbundet Veterinär omtanke om våldsutsatta

LÄS OCKSÅ: Våldet mot kvinnor kan stoppas
LÄS OCKSÅ: Sverige är fortfarande inte jämställt
LÄS OCKSÅ: Ett gigantiskt misslyckande
LÄS OCKSÅ: Vi måste sluta skratta med åt plumpa skämt
LÄS OCKSÅ: Lyft aborträtten i FN:s säkerhetsråd

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!