Vi sitter och kikar från Staffans fönster på Islandsgatan ut över Uppsalabuss parkering. Islandet var ett översvämningsområde förr i tiden, på vintrarna var full av isflak som dunsat ned från Islandsfallet. Och för inte länge sedan, på 1200-talet var det en del av Mälaren, då en havsvik med saltsmak.
Genom åren har vi flyttat vårt pick och pack nedströms: Från Valsgärde på vendeltiden via Gamla Uppsala på vikingatiden till vårt nuvarande Uppsala på medeltiden. Och det på grund av landhöjningen efter inlandsisen. För människan har alltid slagit sig ned vid flodmynningar för handel och fiske. Det här årtusendet kommer rörelsen gå åt andra hållet. Vi har framför oss en reträtt uppströms på grund av smältande landisar och därmed höjda havsnivåer. Så om hundra år börjar Mälaren bli en havsvik igen. Saltsjön-Mälarens båtförbund får byta namn till bara Saltsjöns båtförbund och dricksvatten för två miljoner svenskar får hämtas med pipeline från Dalälven.
Tur då att vi har koll på klimatförändringarna. Och har haft det länge. Uppsala har en av världens längsta temperaturmätserier som professor Erik Burman drog igång 1722, assisterad av unge Anders Celsius (Pär skötte för övrigt denna några år på 80-talet). Att atmosfären fungerar som ett värmande täcke runt jorden beskrevs redan 1827 av fransmannen Joseph Fourier. 1859 fann irländaren John Tyndall att vattenånga och koldioxid är de viktigaste växthusgaserna. Och 1896 räknade Uppsalakemisten Svante Arrhenius ut att en fördubbling av koldioxidhalten kunde värma upp planeten 5-6 grader. En beräkning som står sig rätt bra än idag. På 50-talet startade den moderna klimatforskningen, Charles Keeling började mäta koldioxidhalten i atmosfären och på 80-talet startade vår egen Bert Bolin FN:s klimatpanel IPCC. Nu bidrar tusentals forskare till att klimatbilden klarnar och blir mer detaljrik.
Och just nu haglar temperaturrekorden in. NASA berättade i veckan att oktober globalt blev hela 1,22 grader varmare än i förindustriell tid. Fler och fler forskare misstänker att vi redan släppt ut för mycket växthusgaser för att klara tvågradersmålet som förhandlingarna i Paris i handlar om.
Snart är ingenting så beforskat som klimatet. Men nu väntar vi på att forskningen och rekordvärmen ska få konsekvenser i politiken. Eller varför inte i juridiken? Ingen Vattenfallschef har nånsin suttit på Kumla på grund av kriminellt stora koldioxidutsläpp.
Blir det någon is på Islandet i vinter eller får det duga med konstfruset på Studan? Vem vet? Det enda säkra är att om ni funderar på stuga, köp en i Valsgärde och inte i Bangladesh.
FLER KRÖNIKOR I SERIEN RÄDDA JORDEN:
Den globala uppvärmningen visar sitt fula tryne