De ljusa delarna i Pärs ansikte är hud som tagits från låret för att täcka såret som björnen orsakade. Inför dagens operation har kirurgen ritat upp var snitten ska läggas.
Det kommer tyvärr inte att gå att laga ditt ansikte. Det beskedet fick Pär Sundström av läkarna i Umeå, där han först hamnade efter björnattacken.
– De sa att jag aldrig kommer att få tillbaka rörligheten och att kinden skulle hänga ner livet ut, berättar Pär Sundström.
Hade Umeåläkarna fått rätt skulle Pär aldrig mer ha kunnat le som vanligt.
Men Pär skickades till Akademiska sjukhuset i Uppsala, som ligger längst fram vad gäller rekonstruktiv (återskapande) plastikkirurgi. Här fick han träffa Andres Rodriguez, plastikkirurg specialiserad på mikrokirurgi.
– Andres sa direkt: muskelfästena finns kvar, då bygger vi nya muskler. Jag har ju förstått nu vilken tur jag haft som fick honom, säger Pär.
Andres Rodriguez är en av de främsta plastikkirurgerna inom mikrokirurgi i Europa. Men han tonar ner sig själv. "Vi är ett helt team kring patienten."
Det var en morgon i augusti i fjol som Pär Sundström attackerades av en björnhona under ett jaktpass i hemtrakterna kring Ljusdal. Med sig har han 14-årige sonen Evert, som springer fram och slår björnen i huvudet för att rädda sin pappa. Svårt skadad ser Pär hur björnhonan byter offer och anfaller Evert i stället. Pär lyckas få fram sitt gevär och skjuter björnen med flera skott.
När Pär sedan ska leta efter Everts glasögon på marken hittar han vad han tror är björnens tunga. Det var det inte. Det var hans egen avbitna kind och halva näsa.
Operationen kommer att ta cirka två timmar.
UNT träffade Pär Sundström i början av september, en dryg vecka efter den första operationen här på Akademiska. Den operationen handlade om att täcka det jättelika såret i hans ansikte med hud och fett från låret samt att sy ihop avslitna muskler.
Nu sitter Pär Sundström åter i ett patientrum med utsikt över Akademiskas svarta plåttak. Det har blivit maj och det är dags för hans andra operation: en rekonstruktiv plastikoperation, alltså ett ingrepp som ska återställa hans utseende så långt som möjligt.
I höstas togs hud från låret för att täcka det stora såret. Nu tas en del av den huden bort, i stället dras den vanliga ansiktshuden upp så att Pär får tillbaka sin skägglinje.
I höstas togs hud från låret för att täcka det stora såret. Nu tas en del av den huden bort, i stället dras den vanliga ansiktshuden upp så att Pär får tillbaka sin skägglinje.
På en stor skärm i operationssalen kan man följa operationen i närbild.
Tiden efter olyckan har varit helt okej, säger Pär på sin lugna norrländska. De första veckornas mardrömmar – björnhonan väckte honom varje natt – försvann så fort han fick komma hem.
– Bland det första vi gjorde var att åka ut till skogen där det hände, jag, Evert och hans tvillingsyster Emilia som också var med under jaktpasset. Sånt där ska man inte vänta med. Man ska inte ge hjärnspöken plats, säger han.
Har du vant dig vid din spegelbild?
– Ja och nej. När man går på affären känner man sig ju som apan i buren. Mer här i Uppsala än hemma. Folk stirrar så ögonen nästan hoppar ur. Annars är det lättast med ungar och gammfolk, de är ärliga och frågar vad som har hänt.
Det kommer att behövas fler operationer. Om man gör för mycket på en gång finns det risk för komplikationer.
Andres Rodriguez
Det kommer att krävas flera operationer för att så långt som möjligt återställa Pär Sundströms ansikte. Vad som ska göras vid dagens operation vet han inte än.
– Jag hoppas att de ska få bort en del hud, kinden är så tjock och tung att den drar ner ögat, jag brukar behöva tejpa upp den. Och så hoppas jag att de ska bygga upp näsan. Den säckar ihop eftersom den inte har något brosk.
Pär tar ut ett litet genomskinligt rör ur näsborren: ett penngrepp han tagit från en av barnens pennor som han brukar stoppa in i näsborren för att hålla den öppen.
Hud från låret transplanterades till Pärs näsa. Nu tas den huden bort, i stället ska hud från pannan vikas ner.
Det knackar på dörren, och in kommer Andres Rodriguez för att besvara Pärs frågor. I dag ska Andres och hans kollegor fixa näsan.
– Den kommer att se lite konstig ut första fyra-fem veckorna. Lite som snabeln hos en elefant, säger Andres Rodriguez och förklarar hur ingreppet går till:
En trekantig hudbit från pannan skärs ut och viks/vrids sedan ner över näsan. Den ska ersätta den alldeles för vita hudbiten som tagits från låret och nu sitter där. Tills dess att den trekantiga hudbiten från pannan har läkt fast på näsan måste själva vridningen, som kommer att sitta upp i näsroten, vara kvar för att förse huden med blod. Först efter en månad kan vridningen opereras bort.
Att göra den trekantiga biten, "mallen", i pannan är en utmaning, säger Andres.
– Den måste vara bra för att matcha delen där den ska sitta. När man svänger vävnaden får den inte vara för kort eller för lång.
Hud från låret transplanterades till Pärs näsa i den första operationen. Nu tas den huden bort, i stället ska hud från pannan vikas ner.
För att bygga upp näsan kommer Andres Rodriguez sedan att hämta brosk från baksidan av örat. Brosket ska formas till en näsvinge och nässkiljevägg.
Under dagens operation kommer Andres också att skära bort mycket av huden som tagits från låret. I stället ska den vanliga ansiktshuden dras en bit upp på kinden. Pär kommer då både att återfå sin skägglinje och bli av med en del av den väldigt vita och ganska köttiga kinden.
Här skärs ett snitt bakom örat, för att kunna ta ut brosk som ska bli näsvinge och nässkiljevägg.
– Det kommer att behövas fler operationer. Om man gör för mycket på en gång finns det risk för komplikationer, till exempel att en del av vävnaden dör. Att återställa ett ansikte efter en sådan här stor skada är ingen quick fix, säger Andres.
Pär nickar, tycker allt låter bra.
– Det var lite fjärilar i magen när jag gick in på sjukhuset i morse. Men nu det bara att köra, säger han.
Närmast runt Pär Sundström står Andres Rodriguez och andra läkare. På väggen sitter en skärm där övriga i rummet kan följa operationen i närbild.
Läkarna i Umeå försökte under 13 timmar att sy fast Pärs kind som han hittade på marken. Men det gick inte.
När vi en liten stund senare ser Pär igen ligger han nersövd i en operationssal, med en stark lampa riktad mot ansiktet. Runt honom står Andres Rodriguez samt tre läkare som är med för att lära sig mer om rekonstruktiv kirurgi.
På en stor skärm inne i salen kan vi övriga följa alla steg i operationen i närbild. Andres Rodriguez börjar med att rita upp och skära ut biten i pannan. När han efter en stunds skärande kan vika ner den över Pärs näsa ser den ut att passa perfekt: varken för kort eller för lång.
Det är lättast med ungar och gammfolk, de är ärliga och frågar vad som har hänt.
Pär Sundström
Två timmar senare är Pär ihopsydd och förd till uppvaket. Han har fått en ny näsa, blivit av med stora delar av den vita tunga kinden samt fått en ny skägglinje.
– Operationen gick enligt plan, berättar Andres Rodriugez.
Andres Rodriguez värvades till Akademiska för tretton år sedan och är en av de främsta plastikkirurgerna inom mikrokirurgi i Europa. Men han tonar ner sig själv. "Vi är ett helt team kring patienten."
Han bedömer att det kommer att behövas ytterligare tre operationer innan Pär blir så återställd som det går.
Hur pass återställd blir han?
– Vi strävar efter ett utseende som är så normalt som möjligt, så att man kan socialisera och att ingen ger kommentarer. Det kommer vi att kunna uppnå. Pär hade stora skador, men egentligen inga ovanliga skador. Det ovanliga med hans fall är sättet han fick skadorna på.
Ja, det här är första gången som Andres Rodriguez opererat någon som råkat ut för en björn. Skador efter hundattacker, däremot, har han fått ta hand om flera gånger. Men de vanligaste patienterna här på plastikkirurgin är personer med cancer. Häromdagen rekonstruerade Andres Rodriguez till exempel en käke med hjälp av ben från ryggen på en patient som haft en tumör i ansiktet.
Vi på Akademiska är vana vid komplexa sår i ansiktet efter cancer, brännskador och olika trauman.
Andres Rodriguez
Totalt utför han och hans kollegor på Akademiska omkring 2 000 rekonstruktiva plastikkirurgiska operationer varje år. Patienterna kommer från hela Sverige, i några fall även från andra länder.
Drygt en vecka efter Pär Sundströms operation ringer vi upp honom för att höra hur han mår. Det visar sig att han sitter i bilen, på väg från vårdcentralen i Ljusdal. Han har precis varit och tagit bort stygnen och är lite matt.
– Det nya skinnet på näsan är så otroligt känsligt nu innan det läkt. Bara jag råkar ta med fingret där så blixtrar det av smärta. Så du kan ju tänka dig hur det känns att ta bort sexton stygn.
– Men annars är det lugnt.
Såhär såg Pär Sundström ut drygt en vecka efter operationen. Klumpen vid ögat är vriden hud från när huden från pannan veks ner över näsan. Den ska opereras bort.
Han skrattar högt på frågan om ansiktet ser bättre ut.
– Just nu ser det förjävligt ut! Men man ser ju att det kommer att bli mycket bättre när de skär bort klumpen ovanför näsan, där de har vridit huden. Och jag har fått tillbaka skägglinjen och nån slags ansiktsform. Så det finns ingen anledning att gråta. Det här blir bra.
Den skjutna björnhonan är i Pär Sundströms ägo. Pälsen har han skickat iväg till en pälsmakare som håller på att bereda den till en fäll med huvudet kvar. Var fällen ska placeras är dock inte klart.
– Vi har ju så litet hus. Jag kommer nog att hänga upp den på någon vägg, men som det låter på familjen lär den inte få hänga kvar så länge.
Evert Sundström skadade handleden och lillfingret när han räddade sin pappa från björnhonan. Fingret har han fortfarande svårt att böja.
Köttet från björnen ligger i familjens frys. Det är inget gott kött, säger Pär, utan mörkt och grovfibrigt och "smakar ungefär som räv luktar". Men låter man det koka länge i kryddor funkar det.
– Vi har gjort tacos av det flera gånger, det har vi fått kläm på. Och kebab blev också okej.
Det hade kunnat bli fler kilo kött om han inte skjutit björnhonan så många gånger, konstaterar Pär krasst. Totalt kom han att avlossa sex skott med geväret när han stod där i skogen med avbitet ansikte och såg den rasande björnen kasta sig över hans son.
– Jag hade kunnat ge mig efter två skott. Då hade inte så mycket kött förstörts. Men det var ju inte precis köttet jag tänkte på när hon och Evert slogs.
