Den första operationen gick ut på att täcka såret och sy ihop avslitna muskler i Pär Sundströms ansikte. I kommande operationer kommer plastikkirurgen Andres Rodriguez och hans kolleger att återställa utseendet, däribland att rekonstruera näsan.
– Kliv på! säger Pär Sundström glatt när vi knackar på dörren till hans rum på Akademiska sjukhuset.
Han ler stort, fastän han ska försöka undvika att både le och skratta. Kindmuskeln har precis sytts ihop, och i nästan halva hans ansikte sitter en bit av låret.
Om några timmar ska han skrivas ut och få åka hem till Ljusdal. Men det kommer att bli många återbesök hit.
Pär hann inte ens bli rädd när björnhonan attackerade honom, den där morgonen för snart två veckor sedan. Allt gick så snabbt.
– Det handlade bara om att överleva. Hon försvann bakom ett buskage och jag såg henne inte förrän hon var alldeles framför mig. Jag flyttade mig bakåt i tron att hon skulle passera, men hon hade bestämt sig så hon följde efter. Hon anfaller, knölar ihop mig helt och biter mig i ansiktet.
Hade det inte varit för 14-årige sonen Evert, som var med på jaktpasset, hade Pär sannolikt inte kunnat sitta här och berätta den dramatiska historien. Evert hade inget vapen. Men han tränar karate, och springer fram och slår björnen i huvudet så hårt han kan. Varpå björnhonan attackerar honom i stället.
– Jag tumlar runt och får se henne och Evert slåss för fullt. Det var ju inte en så trevlig upplevelse, säger Pär.
Det här var långt från första gången Pär Sundström varit nära en björn. Det finns gott om björn i hans hemtrakter kring Ljusdal. "Men nej, jag kommer inte att vara rädd", säger han.
Pär får fram sitt gevär och skjuter björnen med flera skott. För varje rekyl skvätter det blod från hans ansikte. Men det är först en liten stund senare han förstår hur rejält skadad han är.
– Jag skulle leta efter Everts glasögon på marken och trodde att jag hittade björnens tunga. När jag plockar upp den inser jag att det är rödbrunt skägg på ena änden på den där tungan. Då förstod jag att det inte alls var nån tunga – det var ju näsan i ena änden och polisongen i den andra. Det var lite halvjobbigt ... Men jag tog med mig den och tänkte att de väl får lägga den på is i ambulansen.
Pär fördes med ambulanshelikopter till Umeå universitetssjukhus. I tretton timmar försökte kirurgerna sy fast den avslitna kinden. När Pär vaknade ur narkosen fick han veta att det inte gått.
– Det hade ju mest varit slamsor. Men jag kände att det är inget att hetsa upp sig över, de hade ju gjort sitt bästa.
Pär Sundström opererades först på Umeå universitetssjukhus, men flögs sedan till Akademiska.
I stället flögs Pär Sundström till Akademiska sjukhuset i Uppsala för att få specialistvård här.
En av dem som tog emot honom var Andres Rodriguez, verksamhetschef och plastikkirurg specialiserad på mikrokirurgi. Andres och hans team började med att göra en bedömning av vad som inte längre fanns i Pärs ansikte.
– Det var komplexa skador. Pär saknade hela högra kinden och halva näsan, och muskeln som behövs för att le var helt av, säger Andres Rodriguez.
Andres Rodriguez och hans kolleger utför rekonstruktiv plastikkirurgi, vilket innebär att man hjälper patienter att få tillbaka funktioner och utseende.
Två dagar senare lades Pär på operationsbordet. Andres Rodriguez och hans kolleger sydde ihop de svårt skadade musklerna och flyttade hud och fett från vänster lår till ansiktet. Den trixigaste delen av operationen var att sy ihop blodkärl i halsen med blodkärl i huden från låret.
– De är bara 1 millimeter stora, så man behöver använda mikroskop, säger Andres.
Det här är bara den första operationen av flera. Nu är såret täckt och muskler hopsydda. Kommande operationer ska förbättra utseendet. Nästa steg blir att rekonstruera näsan.
– Vi tar hud från pannan, som ju har samma färg som näsan, och viker ner den. Sedan tar vi brosk från örat för att bygga upp en näsvinge, säger Andres.
Hud och fett togs från vänster lår. Där får Pär Sundström ett långt ärr, men benet kommer att funka precis som tidigare.
Man kommer också att expandera den friska huden runt skadan för att den så småningom ska kunna ersätta den nu ditsatta huden från låret. Då kommer också Pär att få tillbaka sin skägglinje, vilket han gärna vill.
Andres konstaterar att det är viktigt att återskapa ett utseende.
– Vi människor är ju sociala varelser och tittar mycket på ansikten. Pär kommer att få ärr, men det kommer att bli bra till slut även om processen är lång. Det finns stor kompetens här på Akademiska, jag är stolt över den vård vi kan erbjuda. Han är på rätt ställe.
De avslitna nerverna i Pärs kind kommer att försöka finna varandra igen, men det kan ta uppemot tre år innan känseln är någorlunda tillbaka.
På plastik- och käkkirurgimottagningen arbetar olika typer av specialister tillsammans.
Andres Rodriguez har lång erfarenhet av att rekonstruera ansikten.
– Oftast handlar det om cancerpatienter som fått tumörer borttagna. Jag har aldrig varit med om någon som råkat ut för en björn förut, däremot har jag haft patienter som attackerats av hundar och fått exempelvis läpparna bortslitna – men aldrig någon som fått lika stora skador som Pär.
Evert fick skador i armen och har även han fått vård här på Akademiska, men behövde inte stanna lika länge som sin pappa.
Pär är djupt imponerad över sin sons handlingskraft. Det sista Evert minns i rörliga bilder är när björnen vräker sig över Pär – men sedan ser Evert bara förloppet i stillbilder.
– Evert var så fullpumpad av adrenalin. Själv minns han bara att han slog björnen en gång, men jag såg kanske 15-20 slag. Björnen satt fast i hans arm, men han fortsatte bara mata på. Så han gjorde det ju verkligen bra, men kommer inte ihåg det.
När Pär Sundström satt på en bänk utanför Akademiska sjukhuset häromkvällen kom mer än varannan fram och frågade om det var han som blivit biten av en björn. "Det verkar tyvärr som att man kommer att bli igenkänd nu."
Björnen då? Jo, den ligger styckad i Pär Sundströms frys därhemma. Björnkött är ingen höjdare, säger han, men de ska i alla fall testa – "om inte annat går det väl att dränka i chili och vitlök". Han planerar också att göra en fäll av skinnet, med huvudet kvar.
– En sån där man ser i Grevinnan och betjänten, ni vet. Och Evert har pratat om att han vill ha en björntand i ett halsband.
Kommer du att fortsätta jaga?
– Absolut! Haha, i ambulanshelikoptern den där måndagen då det hände minns jag att jag hoppades att jag skulle kunna vara tillbaka på jaktpasset på onsdagen.
Plastikkirurgen Andres Rodriguez har haft patienter som attackerats av hundar och fått exempelvis läppar bortslitna. "Men aldrig någon som fått lika stora skador som Pär", säger han.
Det är strax dags för rond denna regniga fredagsförmiddag. Efter den får Pär Sundström åka hem, till sambon och alla barnen. Nästan mest längtar han efter att få krama om "lillen", som är ett och ett halvt år.
– Han var här och hälsade på en gång. Först tyckte han att jag såg väldigt konstig ut, men sedan såg han att ena ögat ju ser ut som vanligt, så då fokuserade han på det.
Om det inte varit för 14-årige sonen Evert är det tveksamt om Pär Sundström levt i dag. Han är djupt imponerad över sin sons handlingskraft.
Pär Sundström verkar ta allt som hänt med ro. "Det är ju som det är, man ser ju förjävlig ut just nu", konstaterar han med ett skratt.
Men minst en gång per natt vaknar han av mardrömmar.
– Det är hon som väcker mig.
Björnhonan?
– Ja. Jag ser hur hon och Evert slåss. Men det vore väl kanske konstigt om det inte förföljde mig, det tar nog ett tag innan man blir fri från det. Jag är tacksam över att det är jag som ligger här och inte Evert.