De beslut som fattas av Almtunas styrelse från och med nu måste vägas på guldvåg. Jag tror inte att Almtuna har råd att ”börja om” med en helt ny sportslig ledning, särskilt när dagens organisation kring a-laget – med Tony Mårtensson, Robert Kimby och Jimmy Anderström – kan vara den bästa någonsin.
Så, vad är det då som Almtuna måste göra? Jag inleder med en kort bakgrund.
Klubbchefen Martin Löf Nyqvist har sagt upp sig – det vet vi. Meningsskiljaktigheter mellan Löf Nyqvist och Almtunas styrelse ska vara orsaken – det är i alla fall den officiella anledningen.
Löf Nyqvist har ersatts av klubbens ordförande, Petteri Olsén. "Tillfälligt," enligt Olsén.
En arbetande styrelseordförande – i det här fallet som klubbdirektör – kan fungera under en kort övergångsperiod, även om det känns konstigt att Olsén ska sitta sida vid sida på kansliet med Löf Nyqvist fram till december. Det var ju, enligt Löf Nyqvist, styrelsens beslut – när det gäller prioriteringar – som var orsaken till att han sade upp sig.
Petteri Olsén har säkert många goda sidor, men någon klubbchef är han inte. Det är jag övertygad om.
Överst på Almtunas agenda står alltså: hitta en klubbchef.
En klubbchef i en så liten organisation som i Almtuna måste vara bra på allt – och framförallt: brinna för klubben och för hockeyn. Eller som en gammal Expressenchef sade tidigt på 1980-talet till en ny medarbetare när han frågade om denne var gift. ”Ja, var svaret”, varpå chefen torrt konstaterade att han ”numera också var gift med tidningen.”
En idrottsförening är inte som ett företag. Dussintals människor jobbar ideellt och är säkert uppväxta med föreningen, och här finns det möjligheter – ta vara på dem.
En klubbchef ska vara ekonomiskt bevandrad, ha hårda nypor när situationen kräver det, ha talets gåva och vara föreningens ansikte utåt. Hen ska kunna föra sig i de fina salongerna likväl som i svinkalla b-hallen under en flick- eller pojkmatch.
Det finns en sådan person i Uppsala, som dock är (skulle jag tro) upptagen av andra uppdrag och det är Jimmy Helmersson, tidigare klubbchef i Sirius Bandy. Även Sirius styrelseordförande Tommy Lindgren skulle vara som klippt och skuren för uppdraget, men han är antagligen lika utopisk på positionen som Helmersson.
Min bubblare är – och håll i er nu: Mikael Teurnberg från Hallstavik. Ja, jag vet, han är speedwayledare, men också en idrottsnörd, inte minst hockeytokig, och som har en arbetskapacitet utan dess like. Han såg till att lilla Orionparken i Hallstavik blev en GP-arena tillsammans med städer som Melbourne, Prag och Warszawa. Ingen har väl dragit in lika mycket pengar till Rospiggarna som Teurnberg. Han var styrelseordförande, lagledare, sportchef, marknadschef och GP-general – samtidigt.
Ett namn som nämnts som en kandidat till klubbchefsrollen är Tobias Pehrsson från Uppsala, som numera är verksam i Djurgården men som har ett Almtunahjärta. Pehrsson kan vara ett bra namn. Han lever för hockeyn "24 timmar om dygnet." Jag tror dessutom att han skulle vara intresserad av jobbet.
Vem det än blir som tar över efter Martin Löf Nyqvist så måste Almtuna hitta rätt. Ju tidigare desto bättre.
Dessutom – och det är precis lika viktigt: Styrelseledamoten och finansiären Ulf Rosén måste ha lust och ork att fortsätta. Utan honom vore Almtuna ingenting. Möjligen ett division IV-lag.