Filippa Angeldahl jublar efter att ha gjort mål på straff mot Japan i kvartsfinalen i VM 2023.
Nerverna har så sakteliga börjat smyga sig på. Trots ett redan bländande mästerskap individuellt sett är det en sammanbiten och fokuserad Filippa Angelahl som berättar för UNT om sina tankar inför bronsmatchen i VM mot Australien.
– Det är klart att vi var besvikna efter semifinalen, men man får lägga det åt sidan och det är ändå en medalj vi kommer spela om imorgon. Vi kommer göra allt för att ta hem en medalj till Sverige, säger hon.
Hur ser du på ert mästerskap så långt?
– Vi har gjort det väldigt bra, vi har mött många tuffa lag men ändå gått långt i turneringen och visat att vi är ett världslag.
Efter att straffat USA i åttondelen slog Sverige Japan i kvartsfinalen efter bland annat ett straffmål från Angeldahl. Men i semifinalen blev Spanien för svåra efter en målexplosion i slutet av matchen.
– Det var en semifinal med två nervösa lag så klart. Känslan under matchen var att den var väldigt öppen. Jag tycker ändå vi fick matchen lite dit vi ville men de har skickliga spelare och det är så klart surt att vi inte kunde vinna.
Hur laddar man om för att spela en bronsmatch?
– Drömmen är förstås att ta ett guld och få spela en final. Men under såna här mästerskap handlar det hela tiden om nästa match. Man hinner inte tänka så mycket. Nu har vi alla i laget hamnat på samma bana och har bronsmatchen i sikte. Sedan får man reflektera mer efter turneringen. Men det gäller att hitta fokus på nytt och påminna oss själva om att vi kan ta en medalj.
I bronsmatchen väntar Australien.
– Det kommer bli en tuff match. De är hemmanation. En hel arena kommer heja på dem. Vi måste tro på oss själva och lita på den kvalité vi har och göra de saker som gjort att vi gått långt i turneringen.
Christer Angeldahl (till vänster) har sett alla matcher i VM tillsammans med familjen Björn (Andreas på bilden är pappa till Nathalie).
Under mästerskapet har pappa Christer Angeldahl idogt hejat på Filippa från vardagsrummet hemma i Uppsala. Ett stöd hon beskriver som ovärderligt.
– Han har varit med mig under hela min karriär. Han har tränat mig när jag var liten och hans stöd betyder väldigt mycket. Både när det går bra och mindre bra så finns han vid min sida. Han betyder allt för mig.
Samtidigt som familjen hejar på från Uppsala och Sverige har Filippa Angeldahl även familj på plats – närmare bestämt ute på högerkanten i det svenska VM-laget. Nåja, Nathalie Björn är inte Filippa Angeldahls biologiska syster, men deras vänskap och laganda har tagit dem från Vaksalas F97-lag till en bronsmatch i VM. Och när Angeldahl ska beskriva Nathalie Björns betydelse håller hon inte tillbaka.
– Det är en enorm trygghet att vi har varandra på såna här läger. Vi känner varandra utan och innan. Hon är som en syster för mig och vi känner ju varandra lika väl på planen som utanför den. Det är en enorm trygghet verkligen.
Filippa Angeldahl och Nathalie Björn har länge kamperat ihop på fotbollsplanen nu.
Faktum är att Björn och Angeldahl har ett OS-silver tillsammans eftersom de båda var uttagna till mästerskapet i Japan för två år sedan. Då blev det en tung finalförlust mot Kanada efter straffläggning. Ett VM-brons skulle innebära att det bara är ett guld som saknas för att göra medaljsamlingen i mästerskap komplett för Uppsaladuon.
Efter OS-silvret 2021 hyllades Filippa Angeldahl på hemmaplan.
I Uppsala har krogar och pubar visat matcherna och i Gottsunda – där Angeldahl spenderat en tid av sin uppväxt – har en storbildsskärm satts upp för att barn, ungdomar och vuxna i blågula färger ska kunna heja på det svenska VM-laget. Vid Angeldahls straffmål mot Japan visste jublet inga gränser.
– Det är jätteroligt att vi engagerar. Vi visar gång på gång att folk är intresserade av damfotboll. Det får unga tjejer och killar att våga drömma. Om intresset ökar så vågar fler satsa på fotbollen och våga försöka nå toppen. När man är på andra sidan jordklotet ser man inte det på samma sätt men man får bilder och video och ser att folk följer oss och det sprider energi.
Ewilyn Widmark, Amanda Lindkvist, Milli Albo och Lilianna Cristea i Vaksalas F13-lag.
När UNT besökte en träning med Vaksalas F13-lag drömde spelarna om att bli nästa Filippa Angeldahl, Nathalie Björn eller Linda Sembrant.
– Det är väldigt häftigt att de har spelat i Vaksala. Det gör att man får känslan att det faktiskt kan gå att bli lika bra som dem, uttryckte spelaren Amanda Lindkvist.
När Filippa Angeldahl för höra om tjejernas intresse blir hon glad.
– Det är otroligt roligt att kunna vara en förebild och visa att ingenting är omöjligt. Man ska våga tro på sin dröm och det är så roligt att de ser upp till oss och förstår att det går att nå toppen och spela mot de bästa lagen i världen.