Ewilyn Widmark, Amanda Lindkvist, Milli Albo och Lilianna Cristea i Vaksalas F13-lag.
– Det är så här man fostrar VM-spelare.
Det konstaterar Erik Milbrink skämtsamt men ändå med visst allvar i rösten när regnet fullkomligen öser ner över Årsta IP den här vardagskvällen.
Han är tränare för Vaksala SK:s flickor 13 och han vet att det är möjligt att någon av hans adepter en dag kan få ta på sig den blågula landslagströjan.
Nathalie Björn, Filippa Angeldahl och Linda Sembrandt har alla spelat i svartgult innan de blev en del av Sveriges VM-lag – som på söndagen ska spela åttondelsfinal i VM mot de regerande världsmästarna USA.
– Det är väldigt häftigt att de har spelat i Vaksala. Det gör att man får känslan att det faktiskt kan gå att bli lika bra som dem, säger spelaren Amanda Lindkvist.
VM är världens mest prestigefulla turnering i fotboll eftersom det spelas så sällan – var fjärde år. Därmed är den mediala bevakningen av mästerskapet omfattande och Viaplay sänder alla matcher.
– Det är så coolt när det pratar om Vaksala i varje tv-sändning. Då känner man sig stolt över att bära klubbmärket, säger Milli Albo.
Spelarna i flicklaget berättar att de följer VM och har bra koll på de Uppsalabördiga spelarna.
– Nathalie Björn är min favorit, säger Lilianna Cristea.
Varför då?
– Hon är duktig och så spelar vi på samma position dessutom.
Tränarna Erik Milbrink och Michael Hoffman berättar om vad som kommer hända på kvällens träning.
För Ewilyn Widmark är det Stina Blackstenius som är idolen och klart är att de svenska VM-spelarna inspirerar den yngre generationen.
– Jag tycker det är viktigt att damfotbollen får samma uppmärksamhet som herrfotbollen, säger Amanda Lindkvist, och de andra nickar instämmande.
Hon fortsätter:
– Det känns inte som vi är riktigt där ännu. Det har alltid varit män som styr och ställer och fortfarande känns det som att det är större intresse för herrlandslaget.
Samtidigt som hon avslutar meningen sneglar hon mot tränarna Erik Milbrink och Michael Hoffman. Samtliga – alla tjejer och de två tränarna – brister ut i skratt.
– Vad då, titta inte på mig, ursäktar sig Michael Hoffman.
En framgång för Sveriges damer i VM lär betyda att damlandslagets popularitet ökar.
– Hoppas det blir guld. Det hade varit bra för damfotbollen, instämmer spelarna med varandra.
Stretch före träning. Lika viktigt oavsett väder.
Träningen kör igång med uppvärmning och stretch. Den här kvällen väntar bland annat dynamisk fys (hinderbana) och avslut samt match på slutet.
– Självklart är man stolt att representera Vaksala, säger Erik Milbrink.
– Det är lite som tjejerna säger – otroligt häftigt att höra tv-studion nämna Vaksala SK varje gång Sverige spelar.
Någon utarbetad strategi för att fostra landslagsspelare specifikt finns inte i föreningen.
– Det är svårt det här med bredd och spets och satsning. När ska det göras? Hur ska det göras? Flickorna är bara 13 år, säger Erik Milbrink.
Spelarna lyssnar nyfiket när de får instruktioner.
Däremot finns en satsning som kallas för Future i föreningen – i praktiken innebär det att spelare i klubbens pojk- och flicklag om de vill kan träna en gång extra i veckan med fokus på individuella färdigheter.
– Det är väldigt bra att den möjligheten finns eftersom vi är en breddförening. Spelarna ska ju vidare till IK Uppsala och Sirius egentligen om de blir duktiga så vi är glada över att ha Future-satsningen.
Så när ska satsningen egentligen ta fart om man vill bli nästa Filippa Angeldahl eller Nathalie Björn? Därom tvistar de lärda, men Milli Albo i Vaksalas F13-lag har saken klar för sig:
– Det är egentligen nu man ska börja tycker jag. Det börjar bli dags.