Elvira Gustafsson i det gula matchstället med kaptensbindeln på armen.
Ursprungligen från Västerås, men inför säsongen gick flyttlasset till Uppsala, då Elvira Gustafsson fått sig en ny klubbadress med Gamla Upsala SK. Ett val hon berättat mer om i en tidigare intervju.
Inför säsongen har den 25-årige Gustafsson klivit in och bildat kaptenstrio med Sofia Fors och Sofia Paulsson.
Hade du förväntat dig att bli del av kaptensgruppen?
– Nej, verkligen inte. Samtidigt som jag blev jätteglad och ärad så blev jag också chockad, säger Gustafsson till tidningen.
– Jag hade inte jättehöga förväntningar utan var bara här för att ta en plats i laget och göra mitt bästa. Men jag trivs jättebra i rollen och har varit kapten i tidigare lag. Jag gillar ansvaret och tycker det är jätteroligt. Men nej, jag hade inte förväntat mig det.
Gustafsson kommer närmast från spel med Västerås BK 30 i Division II och spelade innan dess med Bollstanäs.
Nu är mittfältaren tillbaka i Elitettan igen — tillsammans med Uppsalaklubben.
Märker du stor skillnad i spelet mellan divisionerna?
– Ja, det är stor skillnad. Rent fysiskt när det kommer till närkamper, och löpdueller och hur mycket man behöver löpa, säger hon och utvecklar:
– Jag kände att jag var tvungen att ta till hårdträning för att kunna ta en plats i laget. Så jag har ändå tränat mycket extra pass för att verkligen ge mig själv chansen att kunna göra det. För jag kände att jag ville ta den.
Sedan augusti förra året har Gustafsson samarbetat med tillslagstränaren Sven Joelsson där fokus varit på skott.
– Jag brukar inte göra så mycket mål men vill kunna bidra med det. Så vi har fokuserat mycket på det, och även det mentala, och jag känner att det har gett resultat.
Kapten Gustafsson berättar om vårsäsongen i Gusk.
Den extra träningen verkar ha gett utdelning. För efter vårsäsongen är det Elvira Gustafsson som toppar lagets interna skytteliga.
– Jag fattar ingenting. Det är ju jättekul. Men även om jag leder skytteligan så känns det också lite tråkigt då vi tappat Sanna Öhlund som vi hade hoppats skulle göra en lika fin säsong som förra året, säger Gustafsson och tillägger ödmjukt:
– När en sådan viktig spelare försvinner måste man försöka fylla det tomrum hon lämnat efter sig men det är ändå många som har försökt i hennes frånvaro.
I fjol noterades Öhlund för 17 mål på 26 matcher. I år har en skada hindrat henne från spel, och istället har andra målskyttar fått kliva fram och axla rollen som lagets skyttedrottning. Sara Paulsson har stått för fyra mål och Moa Andersson för tre stycken — men det är Gustafsson med sina sex mål på elva matcher som gör att hon toppar lagets skytteliga.
Efter vårsäsongens matcher står det klart att Gustafsson toppar Gusks interna skytteliga.
Hur ser du på vårsäsongen överlag?
– Det går inte sticka under stolen med att vi inte är helt nöjda. Det är ganska många poäng vi har tappat som vi egentligen borde ha tagit.
Mot slutet av säsongens första halva hittade Gusk däremot någonting de ville bygga vidare på.
– Samtidigt som man är besviken över att vi inte resultatmässigt fick med oss de poängen vi tänkt eller att vi inte ligger där vi vill i tabellen så finns det även en bra känsla över att det fanns bra prestationer.
Hittills visar resultaten åtta förluster, fem vinster och en oavgjord match. Det är däremot inte bara på planen som laget satts på prov — utan även utanför. Närmare bestämt i omklädningsrummet.
– Herregud, ja. Ena stunden var det en råtta som sprang, och det är så äckligt när man tänker på det. Och sedan var det en myrinvasion. Jag vågade inte ens använda mina kläder. Jag slängde en massa grejer, säger Gustafsson och ser nästan ut att rysa av tanken på de ovälkomna gästerna.
– Förutom att det är äckligt är det även trång och saker som är trasiga. Man tror kanske inte att det påverkar jättemycket, men om man jämför med andra lag i serien som har andra förutsättningar så tror jag verkligen att det gör det.
Gusk kämpar på trots förhållandena i omklädningrummen med möss och myror.
Som ett resultat vill spelarna ägna så lite tid som möjligt i omklädningsrummen innan och efter matcherna.
– Det gör ju jättemycket för laget och allt. Så det är lite tråkigt. Jag hoppas det blir förändring på det.
Trots ohyran försöker laget hålla humöret uppe.
– Vi sitter i myror och det springer råttor. Så vi skojar om att vi snart kan starta ett zoo, och säger "jag vill ha det här djuret, jag vill ha det här djuret," skrattar Gustafsson och fortsätter:
– Vi skämtar om misären. Det är ändå fint att vi kan göra det.
Guskspelaren berättar om de ovälkomna gästerna på Löten.
Till höstsäsongen är det nya tag som gäller och laget kämpar vidare mot målet att ta sig till Damallsvenskan.
Johan "Jocke" Mattsson kommer däremot inte finnas med på resan.
– Man kommer sakna Jocke Mattsson otroligt mycket för han är en otrolig person och tränare, säger Gustafsson.
Samtidigt finns det förväntan över att få in Hanna Spets i tränarstaben.
– Jag tror att det kan vara bra att få in någon med ett utomstående perspektiv som kan hjälpa oss bygga vidare på vad vi har hittat.
– Hon har presenterat sig en gång och kommit in med jättebra energi och visat att hon verkligen vill hjälpa oss att ta framåt. Så jag tycker det känns jättebra och det är någonting jag ser fram emot till hösten.
Elitettan har sommaruppehåll för tillfället.
Än dröjer det däremot tills de gulklädda ska bege sig till Lötens IP och möta Lidköping i vad som markerar höstsäsongens första match. Under uppehållet har en del spelare begett sig utomlands. Elvira Gustafsson är inte en av dem.
På Instagram dök det upp en semesterbild från Florida. Hur var den resan?
– Nej, men jag kommer låta så hemsk nu, men det var ett prank. Jag har bara haft en veckas semester i år och jag såg hur alla lade ut bilder överallt. Så när jag och min kille var och paddlade kanot i Västerås sade han "det här ser lite ut som Florida Everglades".
– Då svarade jag "ja, det gör det" och så lade jag ut en story därifrån. Det var jättemånga som skrev "åh, är ni i Florida. Vad kul," men det var ett prank, förklarar Gustafsson med ett skratt.
Sara El-Obeid och Elvira Gustafsson är nära vänner.
Till vardags jobbar Gustafsson som ekonomiassistent på Sigtuna kommun. En av kollegorna är ingen mindre än Sara El-Obeid från Gusks ledarstab. Gustafsson berättar att det var just El-Obeid som tipsade henne om vakansen för vad som skulle bli sitt nuvarande jobb.
– Jag provtränade med Gusk och sedan fick jag ett erbjudande att spela med dem. Så jag och min kille, som har ett väldigt flexibelt jobb, flyttade till Uppsala utan någon riktig plan.
– Men tanken var att hitta ett jobb här och då pratade jag med Sara som berättade om att de hade en plats på Sigtuna kommun. Så då gick jag på intervju och det gick bra. Så nu jobbar jag där och trivs jättebra.
Till vardags arbetar Gustafsson som ekonomiassistent.
En viss källa har berättat att du har lite dolda talanger. Bland annat att du är duktig på att sjunga.
– Vem av tjejerna har du hört det ifrån? skrattar Gustafsson.
– Jag har aldrig sett mig som bra på att sjunga men jag tror verkligen att jag sjunger hela tiden. Stackars min omgivning.
Vidare berättar Guskspelaren att hon tidigare gått på Fryxsellska skolan i Västerås som är en musikskola.
– Det är en jättebra skola. Man sjunger i kör och har typ konserter och så. Det var jätteroligt faktiskt.
Informatören, i form av Sara El-Obeid, berättade även att Gustafsson har en talang för att rappa — uppgifter som mittfältaren snabbt dementerade.
Däremot medger Gustafsson att duon brukar rappa Kendrick Lamars låt "Not Like Us".
– Ja, vi brukar köra den i omklädningsrummet. Liksom rappa hela. Men alltså det som händer i omklädningsrummet stannar i omklädningsrummet, avslutar Elvira Gustafsson med ett leende.