Kamga berättar att hon inte var på några andra idrotter under tiden i Paris. Likt många andra följde hon de svenska idrottare genom TV:n, men från OS-byn.
Det är inte ofta hon stakar sig. Men när Vanessa Kamga ska sätta ord på sina känslor efter femteplatsen i OS tystnar till och med hon undra några sekunder.
– Det är svårt, säger hon för att sedan bli tyst en lång stund.
– Jag tycker det är så otroligt kul att tävla, jag älskar det verkligen. Inför OS hade jag bestämt mig att jag skulle njuta av stunden och verkligen ta in det, säger hon och fortsätter:
– Det är OS och jag visste att det var ett tufft läge, vi var 32 tävlande och jag var rankad som 28. Men jag tänkte att jag skulle tävla fearless, vara helt orädd och bara ge allt jag hade.
Inför OS fick Kamga frågan hur långt hon kunde komma att kasta. Då sa hon längre än sitt dåvarande svenska rekord på 65,09. Hon skulle få rätt. Efter ett riktig superkast på 65,14 i diskuskvalet och förbättrade hon sitt svenska rekord med fem centimeter.
Vi tar samma fråga igen, om än lite omgjord. Hur mycket längre än 65,14 kan du kasta i framtiden?
– Just ja det sa jag, säger hon glatt och fortsätter:
– Men jag känner att jag har väldigt mycket mer i mig och jag är så taggad på den här resan framåt, det ska bli jättekul. Jag tycker att diskus är världens roligaste sak och det ser fram emot att fortsätta utmana mig själv på världsscenen.
Kamga stod för ett riktigt imponerande resultat i diskuskvalet då hon lyckades förbättrade sitt tidigare svenska rekord med fem centimeter.
Kamga är tillbaka hemma i Uppsala, men i slutet av veckan ska hon återvända till Paris för att vara med och stänga sitt livs första OS.
– OS är så otroligt stort. Bara OS-byn är helt enorm, det känns snarare som en egen stad än något annat. Det måste varit hundratusentals idrottare där samtidigt och alla vill i grunden samma sak, så det är en speciell känsla, säger hon.
En annan plats som lockade väldigt många var Parc des Princes där diskusfinalen avgjordes.
– Det var sjukt, det fanns inte ett ledigt säte. Ljudnivån var brutal, det var så många som skrek och ropade så i perioder hörde man knappt sina egna tankar.
"Jag försökte se bordtennis under OS, men det var alldeles för intensivt. Jag känner så mycket för andra idrottare, så bordtennisen blev alldeles för intensiv för att jag skulle klara av att följa det", säger hon kring de andra svenska OS-framgångarna.
Ger det extra motivation för att kvalificera sig till nästa OS?
– Nä, det här har inte ändrat någonting, diskus var redan mitt största intresse. Det enda som har ändrats är att man är riktigt trött, säger hon och fortsätter:
– Men nu är jag ju hemma igen så nu får jag ta det lugnt och njuta av det här med vänner, familj och god mat. Och genom att se OS på TV:n hemifrån.