Det är få som vunnit första gången de kört. Och dessutom med ett team som aldrig gjort det innan, så det är riktigt häftigt, säger Rönn själv om sin bedrift.
Två dagar efter målgången är det en pigg Jimmy Rönn som svarar från andra sidan Atlanten. Hans enda problem är tidsomställningen efter att ha cyklat sig igenom tre tidszoner.
– Haha, det är svårt att hålla koll på vad klockan är. Men jag har i alla fall koll på vilken dag det är, säger han.
Varför utsätter man sig frivilligt för att cykla nära 500 mil?
– Det är det många som undrar. Men jag brukar säga att det är som en bergsbestigning, utmaningen finns liksom där rakt framför en. Jag blir lockad av att få utmana mig själv, dessutom i ett tävlingssammanhang. Det här loppet är ju världens hårdaste och längsta, så om man vill pressa sig inom ultracykling så är det här målet.
Under RAAM, som funnits i 42 år och kallas världens tuffaste cykellopp, räknas all tid in i totaltiden, från starten i Oceanside norr om San Diego till målgången i Atlantic City i New Jersey.
Rönn segertid blev 8 dagar, 18 timmar och 11 minuter. Men trots att han kämpat sig från kust till kust har han även passat på att njuta av upplevelsen.
– Jag har verkligen försökt tagit in alla platser och upplevelser längs vägen. Loppet är ju hårt oavsett, så det gäller att passa på att göra det så kul som möjligt under tiden. Och tid har man ju så det räcker och blir över, skrattar han fram:
– Jag har sett soluppgångar, vackra enorma stäpper i Kansas och Wolf Creek (banans högsta punkt). Det gäller att hitta en balans i cyklingen och jag tror att ifall jag kan cykla och samtidigt ta in upplevelsen har jag hittat ett bra tempo.
Även om Rönn sköter själva cyklandet framhäver han att det är en laginsats. Två bilar och en husbil har följt honom under färden. En bil har legat som följebil bakom Jimmy och hjälpt honom med navigering, langning av mat och dryck och all annan tänkbar service.
Nu har du som förste svensk vunnit världens tuffaste och hårdaste cykellopp. Vad är nästa mål?
– Det var en bra fråga, jag vet faktiskt inte. Jag har satsat på det här i flera år nu, det har varit som mitt OS. Just nu har jag inget bra svar, men ge mig sommaren så kommer jag nog kunna hitta på något nytt tok, skrattar han fram.
UNTs reporter Elliot Gustafson körde nyss Vätternrundan. Han beskrev att hans kropp, och rumpa, var förstörd efter loppet. Frågan är hur Rönns kropp mår efter 493 mil.
– Den är sargad men okej. Vi tog oss igenom öknar där det var 50 grader varmt så det är egentligen farligt varmt. Man fick kasta vatten över hela kroppen och cykla dyngsur i stället, men alternativet var att kollapsa av uttorkning, så det var ändå värt att bli lite blöt.
– Men gällande din kollega kan jag säga att jag har cyklat i flera former i 30 år, så kroppen och rumpan vänjer sig. Men han kanske inte ska försöka sig på RAAM, det är ju trots allt 16 Vätternrundor i rad.
Jimmy Rönn hade med sig tre cyklar under tävlingen. En tempocykel, en vanlig landsvägscykel och en reservcykel om någon av de andra skulle gå sönder.