UNT:s reporter tog sig an Vätternrundan.
Nej, inte en sån fånig artikel du kan läsa i Café om hur du bäst beter dig i storstan. Utan, samma präst som både konfirmerat både kronprinsessan Victoria och prins Carl Philip, lärde fjortonåriga jag hur societeten skålar i glasen, vad som är passande att prata med bordsdamen om och en ramsa om armbågar och bordskanter.
Always. Sometimes. Never.
Under konfirmationslägret viskades det dessutom om att den grupp som konfirmerade sig innan också fick ha ett slutgiltigt prov på det som lärdes ut under sommarveckorna i Medevi Brunn. De veckorna kunde man inte anmäla sig till, utan det var invitation only.
Klintbergaren löd att alla konfirmander var tvungna att äta middag med prästen Hans Rhodin samtidigt som han bedömde deras kunskaper i vett- och etikett. Jag själv skulle nog aldrig klara av det provet. Men 315 kilometer på cykel?
Efter att vi tagit konfirmationen fick vi ett rött plastarmband med akronymen WWJD på. Jag kommer ihåg att jag bar det under hela sommaren och att min pappa som bara trott på Thåström hela sitt liv, och haft Jesper Juul som husgud, undrade vad de tutat i mig i Motala.
What Would Jesus Do?
Inte skulle han cykla runt Vättern i alla fall.
Som konfirmand 2014 kunde man välja mellan att åka till Rom eller Motala. Enkelt val för vissa.
De första 171 km till Hjo och lasagnen var som att jag aldrig tidigare hjort annat än att cykla.
Men sen kom den där väggen.
Egentligen vill jag inte prata mer om loppet. Det känns så internt. Mellan mig och min rumpa liksom. Den ska inte behöva höra vad jag utsatte den för igår.
Det var djävulskt.
Innan cyklisterna kommer fram till målet i Motala har man sedan starten 1966 alltid cyklat förbi Medevi Brunn och konfirmationslägret. Men eftersom att den vägen varit så tungt trafikerad har man lett om sträckan och dessutom gjort den cirka 18 km längre.
När jag såg att det började skyltas för Motala började jag undra om Hans var där nu och konfirmerade nya elever. Och vad han hade sagt om han fick se mig såhär?
Mina cykelskor var helt nedstänkta av kiss efter att ha behövt lyssna på blåsan varje halvtimme. Alla chokladbars och sockerkletiga energigels fanns nu inte bara i respektive förpackningar — utan även på styret och runt hela ansiktet.
Aggressivt viftade jag bort tanken om Hans Rhodin och fiskade upp ytterligare en giffel som jag slukade med bara händerna.
Undra om prästen hade sett mig nu.
Väl framme i mål fick jag en medalj, men av honom hade jag nog förmodligen fått underkänt.
Hallelujah.
Inom cyklingen finns det också vett- och etikett. Bland annat finns det tiotal olika handgester man måste lära sig innan man cyklar Vättern runt.