Det är lustigt, det Karl Rydå skriver (UNT 27/8). Det har alltid har varit ett problem med bostadsbrist, därför behöver vi inte lösa det. Tänk om vi hade haft samma tankar när det kommer till barnadödlighet, 12 timmars arbetsdag eller klimatförändringarna?
Till slut löser det sig för många studenter. Men det finns fortfarande de fall där det inte löser sig. Mediankötiden för att få förstahandskontrakt är inte längre en termin, det är dryga två år.
Vi hör berättelser som Teodors (SVT 23/8), där han flyttat runt på osäkra korttidskontrakt i vad som verkar vara en oändlighet. Eller nyantagna Sara, som i sitt bostadssökande fick utstå sexuella trakasserier (SVT 23/8).
Du kanske tror att detta bara är två fall, men det är typexempel för vad så många studenter får utstå.
Det är klart att bostadstrycket lättar upp efter ett tag. Det är inte många som orkar pendla från Göteborg, Falun eller Växjö till Uppsala. Runtflyttanden och att inte veta om man har tak över huvudet till jul leder till en enorm stress, och det är studenter som måste hoppa av som en konsekvens av det.
Det finns ingen som säger att man ska anpassa allt byggande till det som sker vid terminsstart. Vi säger att vi behöver bygga ikapp den brist som finns, och se till att det fortsätter byggas i takt med att behoven ökar.
Inte helt orimliga krav.
Anledningen till att rapporteringen tystnar är inte nödvändigtvis att problemet har lösts eller att alla studenter magiskt har fått ett försthandskontrakt efter två månader.
Snarare är det så medielogiken fungerar, det borde du, mest av alla känna till.
Så långe det finns exempel som Teodor eller Sara kommer vi att påtala att bostadsbristen är ett faktum.
Men vi är glada för din skull, att bo på Sernanders väg i Flogsta är en magisk tid för de flesta.
Elsa Ewert, ordförande Uppsala studentkår
Svar
Jenny Wikström, fastighetschef för Studentstaden, slog i en intervju med UNT (29/8) fast att det i princip inte råder någon bostadsbrist i Uppsala. Som verksam i kommunens största förmedlare av studentbostäder borde hon veta vad hon talar om. Den enorma bostadsbrist som studentkåren uppfattar och kräver ska byggas ikapp existerar helt enkelt inte.
Det är stökigt i början av terminen, men det löser sig för de flesta, till och med med förstahandskontrakt. I alla fall om man kan acceptera de bostäder som erbjuds.
Karl Rydå