På UNT:s ledarsida (1/4) skriver Karl Rydå en i stort sett bra text om Knivstas ekonomi. Det finns dock anledning att påminna om att den ekonomiska reform han efterlyser sjösattes redan den 1 januari 2023 – samma dag som det nya styrets budget började gälla.
För första gången i Knivstas historia har ett ordentligt maktskifte skett som gett oss möjligheten att totalt reformera ekonomin och bostadspolitiken. Vi kommer att prioritera småskalig utbyggnad samtidigt som vi fasar ut exploateringsintäkterna ur driftbudgeten. Modellen var ett av det föregående styrets största misslyckanden, precis det som ledaren varnar för.
Vi har länge ifrågasatt att exploateringen ska avgöra hur många lärare vi har råd med. Det är volatilt och har dessutom drivit på utbyggnaden.
Den reform vi presenterade vid årsskiftet ska på sikt fasa ut hela exploateringsberoendet ur driftbudgeten. Vi går från 44 miljoner kronor 2022 till 34 miljoner 2023, för att sedan minska med omkring fyra miljoner per år kommande period. Exploateringsintäkterna kommer inte att bestå av massiv utbyggnad, utan från småskalig organisk utveckling och upprustning av kommunens befintliga verksamhetsområde Ar.
Om vi skulle ta bort hela summan på en gång skulle det, som ledaren påpekar, resultera i en rejäl skattehöjning. Det är vi inte beredda att göra. Vi är heller inte beredda att skära ned i välfärden. Att fortsätta den massiva utbyggnaden är också uteslutet.
Därför har vi uppdragit förvaltningen att inventera det kommunala markinnehavet på landsbygden för att se om det finns enstaka tomter att stycka av och sälja. Det innebär att vi får in välbehövliga intäkter – men viktigast av allt: att vi samtidigt påbörjar en småskalig bostadspolitik som möjliggör för Knivstas invånare att förverkliga sina livsdrömmar om ett eget boende på landet.
Matilda Hübinette (KNU), kommunstyrelsens ordförande
Mimmi Westerlund (KD), kommunstyrelsens vice ordförande
Monika Lövgren (SD), ledamot i kommunstyrelsen
Svar:
Det är mycket välkommet om exploateringsintäkterna, pengar från försäljning av mark och fastigheter, fasas ut ur Knivsta kommuns driftsbudget. Men att bara justera ner försäljningstakten med 4 miljoner årligen innebär att det kommer att ta åtta år innan Knivsta inte är beroende av markförsäljning för att få budgeten att gå ihop. Utfasning är bättre än ingenting, men det är en riskabel chansning att låta det dra ut så långt på tiden. Mycket kan hända på åtta år.
Karl Rydå