Under rubriken ”Löjligt kalla Furuhöjdskyrkans religionsfrihet hotad” (UNT 25/6) ifrågasätter Sakine Madon vår kritik av Östhammars kommuns beslut att dra in aktivitetsstödet till en av bygdens ideella aktörer. Orsaken till att Svenska Evangeliska Alliansen engagerat sig i fallet är dock flerfaldig:
1) De värderingar som Furuhöjdskyrkan håller fast vid är mainstream i de flesta kristna sammanhang. Det finns alltså inget osunt eller extremt i församlingens hållning.
2) Kommunen har inte kunnat visa att Furuhöjdskyrkan gjort sig skyldig vare sig till hatbrott eller till diskriminering. Vad man i stället kritiserar är att församlingen står för synsättet att människosläktet består av två kön och att Guds tanke är att äktenskapet är mellan en man och en kvinna. Eftersom man samtidigt håller öppet för progressiva kyrkor att bli föremål för aktivitetsstöd underminerar man religionsfriheten. I praktiken tar man ju teologisk ställning och blir smakdomare kring vilket slags församlingar man bejakar och inte.
3) Östhammars kommun hänvisar till sina bidragsnormer som talar om ”Barnrättsperspektiv, god etik, ökat deltagande, ideellt engagemang, jämställdhet och integration”. Man menar alltså att den definition av äktenskapet som fram till 2009 var svensk lag, och den definition av kön som de flesta biologer håller för självklar, uttrycker en undermålig etik och/eller är inkompatibel med kommunens jämställdhetsmål. Detta trots att Europeiska människorättsdomstolen har slagit fast att det inte är diskriminerande att reservera äktenskapet för en man och en kvinna.
4) Religionsfriheten är en del av de mänskliga rättigheterna, med stark förankring i internationella konventioner. Att ett kommunalt antaget dokument skulle stå över dessa faller på sin egen orimlighet. Om en progressiv kyrka har rätt till aktivitetsstöd får man inte neka en teologiskt konservativ kyrka samma stöd.
5) Furuhöjdskyrkans pastor talade i en gudstjänst som inte var föremål för kommunala bidrag. Trots detta väljer kommunen att straffa den juridiskt fristående ungdomsföreningen.
I ljuset av detta menar vi att Östhammars kommun agerar på ett mycket klandervärt sätt. Om kommunen vill undanta religiösa organisationer eller – som i det här fallet – teologisk konservativa organisationer, måste de komma med bättre argument än de som hittills har presenterats. Inte minst undrar vi förstås vad talet om mångfald och pluralism är värt, så länge det bara är ett sätt att se på tillvaron som kan passera politikernas nålsöga?