När höga tjänstemän lämnar eller tvingas lämna sina poster, sker det i vårt land inte som en direkt följd av att en ny politisk ledning tillträder. Förvaltningen är inte politiserad. Nu hävdar emellertid liberala UNT på ledarplats att en ny majoritet bör ha möjlighet att tillsätta sina egna chefer, det vill säga man vill politisera förvaltningen.
Karl Rydå skriver att det brister i den politiska styrningen eftersom Uppsalas stadsdirektör fick sitta kvar så länge på sin post. Denne rekryterades under alliansstyret och har tjänat kommunledningar av olika kulör. Rydå hävdar inte någon misskötsel, men att ledande tjänstemän alltid bör bytas ut vid ett maktskifte så att en ny majoritet kan få genomslag för sin politik.
Rydå eftersträvar politruker i ledningen för de offentliga förvaltningarna. Han tar stadsdirektören som ett exempel, men i princip (och Rydå för ett principiellt resonemang) bör väl samma sak i så fall gälla ett betydande antal ledande tjänstemän.
Rydås förslag innebär att tjänster i förvaltningen skulle tillsättas på andra grunder än förtjänst och skicklighet. Det vore mycket oförnuftigt, och riskera att skada systemets legitimitet. Tjänstemän ska bistå den politiska ledningen när det gäller att förverkliga dess politik, men de ska också kunna säga ifrån ifall politiken vill göra sådant som inte har stöd i rättsordningen.
Det finns heller inte något stöd i forskningen för att påstå att svenska tjänstemän skulle vara illojala mot sin politiska ledning. Det finns många skäl till att politiker inte alltid kan förverkliga det som de utlovar. Alltför vidlyftiga utfästelser, brist på resurser och otillräcklig kunskap om hur olika system hänger ihop är några sådana. Sällan eller aldrig handlar det om illojala tjänstemän.
UNT är ute på hal is. Vi bör vara rädda om systemet med sakliga och opartiska tjänstemän. Det vore verkligen illa ifall vi skulle röra oss i riktning mot en mer politiserad förvaltning.
Bengt Jacobsson
Professor vid Förvaltningsakademin, Södertörns högskola
Svar:
Bengt Jacobsson får för all del vara kritisk, men jag vänder mig emot att han lägger ord i min mun. Jag har varken skrivit att jag vill ”politisera förvaltningen” eller ”eftersträvar politruker i ledningen”. Vad jag däremot har sagt är att Uppsala bör göra som en rad andra kommuner och kunna skifta ledande tjänstemän vid majoritetsskiften. Metoden för det är tidsbegränsade förordnanden, att inte bortse från meriter, och att på intet sätt blanda sig i styrningen av tjänstemannaorganisationen under mandatperioderna.