I artikelserien Det kriminella Uppsala har UNT berättat om den senaste tidens skjutningar och annan allvarlig kriminalitet. Kommissarie Daniel Larsson, som är chef över Uppsalapolisens yttre befäl, tycker att det skett en förändring av vilka som begår de grövsta brotten.
LÄS HELA SERIEN: Det kriminella Uppsala
– För 10–15 år sedan började vi se en stark ökning av personer med invandrarbakgrund i brottssammanhang i Uppsala. Sedan dess har utvecklingen fortsatt i samma riktning, anser han.
Under 2013–2015 var Daniel Larsson chef för Uppsalapolisens krimjour, en enhet som genomförde förhör med alla som frihetsberövades.
– Våra kostnader för tolkar gick i höjden, berättar han.
Uppsalapolisens budgetsiffror ger en bild av förändringen. Kriminalavdelningens utgifter för tolkar har ökat med 27 procent sedan 2010, från 1,5 till 1,9 miljoner kronor i fjol.
Daniel Larsson berättar att under vissa av hans arbetspass utgörs numera de misstänkta uteslutande av utrikesfödda personer.
– Tittar man på skjutningarna i Uppsala har i stort sett samtliga inblandade invandrarbakgrund, i de fall där deras identitet är känd för oss, säger Daniel Larsson.
Liknande uppgifter framkom i en kartläggning av skjutningar som Dagens Nyheter publicerade i fjol. Av 100 dömda eller misstänkta gärningsmän vid skottlossningar sedan 2013 hade 90 procent minst en utlandsfödd förälder.
I en färsk rapport från Institutet för framtidsstudier om kriminella grupperingar finns uppgifter om invandrarbakgrund. Andelen med rötter i andra länder skiljer sig dock kraftigt åt, beroende på vilken typ av gäng det handlar om.
Bland mc-gäng är 56 procent av personerna inrikesfödda med båda föräldrarna födda i Sverige.
Inom den övriga organiserade brottsligheten är andelen omvänd. Bland landets kriminella nätverk, exklusive MC-gängen, har 72 procent invandrarbakgrund, det vill säga att de antingen är utrikesfödda eller födda i Sverige med båda föräldrar födda utomlands.
Samtidigt ska man komma ihåg att 98,4 procent av de utrikesfödda inte förekommer i kriminalstatistiken.
Enligt kriminologiprofessorn Jerzy Sarnecki finns en avgörande förklaring till siffrorna.
– Det handlar främst om vilken social klass man tillhör. I fattiga områden bor många med invandrarbakgrund och andelen som begår brott och rekryteras till gäng är högre bland människor med låg socioekonomisk status.
Jerzy Sarnecki påpekar att det här knappast är någon nyhet.
– Jag läser just nu en bok från 1927 om hur det var i Chicago på den tiden och även då bildades många kriminella gäng i fattiga invandrarområden.
Han har tidigare medverkat till en forskningsstudie av 66 000 personer i Storstockholm. Den visade att utrikesfödda män i snitt hade dubbelt så många registrerade brottsmisstankar som män födda i Sverige av svenska föräldrar.
Men när forskarna vägde in faktorer som föräldrarnas utbildning, förvärvsfrekvens, inkomst och stadsdelstyp försvann merparten av skillnaden i registrerad brottslighet mellan invandrare och svenskar. Slutsatsen är alltså att brottsligheten bland de med invandrarbakgrund och svenskar från liknande socioekonomiska förhållanden är ganska likartad. Sociala faktorer förklarar dock inte hela skillnaden.
– Vad den resterande skillnaden beror på vet vi inte men tänkbara förklaringar kan vara trauman i ursprungslandet, att invandrare diskrimineras av polisen eller kulturella faktorer som hedersvåld.
Den stora utmaningen är enligt Jerzy Sarnecki att hindra nyrekrytering till kriminella gäng.
– Det handlar om satsningar för att få in människor i arbete, att förbättra skolan, socialtjänsten, psykvården och annat. Samtidigt är det viktigt att de som begår grova brott grips och döms till långa påföljder.
Daniel Larsson vid Uppsalapolisen tycker att hans egna erfarenheter stämmer ganska väl överens med vad forskningen kommit fram till.
– När jag började som polis för 26 år sedan dominerades brottsligheten av socioekonomiskt utsatta svenskar. Sedan dess har det skett en förskjutning till den situation vi har i dag.
Han framhåller att polisen fokuserar på att gripa brottslingar oavsett ursprungsland. Men många brott har blivit mer svårutredda eftersom exempelvis behovet av tolkar ökat vid telefonavlyssning och en stor del av kriminaliteten har numera internationell koppling.
– Dessutom kräver ofta de grova brotten större utredningsresurser på grund av spårning av datatrafik, begäran om internationell hjälp och annat.
Enligt Daniel Larsson har brottsligheten i Uppsala blivit grövre utan att andelen poliser i förhållande till befolkningen ökat.
– I början av min yrkesbana inträffade så få mord i Uppsala att vi poliser kunde prata om mordet med stort M. Idag kan jag knappt hålla reda på alla skjutningar.
Detta sammantaget gör att rättsapparaten sätts under stor press. Samtidigt tycker han att brottsligheten ändrat karaktär.
– Visst har vi haft grov kriminalitet i Uppsala förr, som rånarligor eller amfetaminister som begått mängder av stölder. Vad vi ser idag är att det mesta handlar om narkotika. Det är konflikter kring bland annat pengar och revir kopplade till narkotikahandeln. Det har spridit sig så mycket att det är svårt att komma åt.
Daniel Larsson betonar att polisen inte kan lösa problemen på egen hand.
– Det är viktigt att samhället agerar och till exempel sätter in stöd till föräldrarna så att barn som far illa fångas upp på ett tidigt stadium.
I likhet med Jerzy Sarnecki efterlyser Daniel Larsson satsningar på skola, socialtjänst och liknande i utsatta bostadsområden.
– Integrationen har till stora delar misslyckats men det är i alla fall bra att det blivit mindre tabubelagt att prata om de här frågorna.
– Vi inom polisen har länge sett utvecklingen men eftersom varken politiker eller medier velat ta i sådant som rör invandrare och brott har vi inte haft någon mottagare av informationen.