Shahla Ahmadi sitter på en kontorsstol i den lilla klockbutiken och håller händerna för magen. Ett dygn har gått sedan hon slutade att äta och mackan som hon skulle haft som lunch i går ligger kvar i handväskan. Hennes man, Mehdi Ahmadi, sitter tyst och arbetar med en klocka som en kund kommit in med.
– Jag dricker vatten, men min man gör inte det heller. Han har slutat prata. Barnen säger inte heller någonting, säger Shala Ahmadi.
LÄS MER: Familj utvisas på grund av lönemiss
LÄS MER: Arbetsgivaren: Det är jag som har gjort fel
LÄS MER: Signerat Johan Rudström: "Familjen måste få stanna"
På torsdagen kom beskedet som är anledningen till parets hungerstrejk: de får inget uppehållstillstånd i Sverige. Efter fem år i det nya landet ska de tillbaka till Iran. Var de ska bo vet de inte. När de lämnade hemlandet hade lägenheten sålts och pappa Mehdi Ahmadi hade sagt upp sig från sin tjänst som urmakare.
– Vår yngste son kan inte skriva eller läsa persiska. Han kommer få flytta ner flera klasser om vi ska tillbaka till Iran. Och vår äldste son skulle börja plugga på universitetet här. Det kommer han inte att kunna göra i Iran, säger Shala Ahmadi.
Redan i december i fjol började familjens kamp för att få stanna i Sverige, då pappan Mehdi fick avslag på ett förnyat arbetstillstånd. Anledningen till Migrationsverkets avslag grundade sig i att Mehdis arbetsgivare betalat ut för låga månadslöner. Arbetsgivaren skulle enligt kollektivavtal ge en månadslön på minst 19 680 kronor, men Mehdi Ahmadi fick under fem månader istället 19 500 kronor – alltså totalt 900 kronor för lite. Att Mehdi, den resterande tiden, har tjänat över nivån i kollektivavtalet kunde Migrationsverket inte ta hänsyn till.
Familjen beslutade att överklaga Migrationsverkets avslag och tog ärendet vidare till migrationsdomstolen. När domen nu fallit står det alltså klart att familjen ska utvisas. När Shala Ahmadi berättar om det fylls ögonen med tårar. Planen var att paret skulle öppna en ny klockbutik i S.t Pergallerian i slutet av juni. Lokalen var fixad och i skyltfönstret hade Shala satt upp en lapp: Öppnar senast den20 juni. Nu har lappen förvandlats från ett framtidshopp till en lögn. Det kommer inte att öppna någon butik.
– Vi är helt slut. Vi trodde att vi skulle få stanna kvar här i Sverige där vi har vårat liv. Varje dag i flera månader har mina barn frågat "när kommer beslutet, mamma?".
Reza Norouzi kommer in i butiken på Brantingstorg i Uppsala. Det är han som har varit Mehdi Ahmadis arbetsgivare under de senaste fem åren, och han är nästan lika upprörd som familjen själva över migrationsdomstolens beslut.
– Det är ju jag som har gjort fel men det är de som får straffet. Om det är någon som ska straffas så är det väl jag. Jag tycker att hela den här situationen är omänsklig och orättvis. Skulle någon annan få ta straffet om jag körde mot rött också?
Familjen Ahmadi har fortfarande en chans att ta till för att försöka stanna i Sverige. Migrationsdomstolens beslut går att överklaga till Migrationsöverdomstolen. Men det är inte säkert att sistnämnda är villig att ta upp överklagandet och Shala Ahmadi vet inte om familjen orkar med att återigen leva i ovisshet.
– Det skulle dröja flera månader innan vi får ett nytt besked därifrån och jag tror inte att beslutet kommer att bli något annat.
Har ni något hopp kvar?
– Jag lever på att vi faktiskt inte har gjort något fel. Vi har fått mycket stöd från folk i vår omgivning.
Vägguren slår 12 inne i den lilla butiken. Ännu en timme har gått utan att paret Ahmadi har stoppat någonting i sina magar. Vid disken har Mehdi Ahmadi börjat skruva på en ny klocka. Han är fortfarande tyst.