För tillfället befinner sig cirka 70 personer i Uppsala för att tigga, hitresta från framför allt Rumänien. Det är mycket färre än när det var som flest här, för omkring fem år sedan. Anledningarna är troligen flera. En är att Uppsalaborna inte ger lika mycket. Förut kunde den som tiggde få uppemot 2 000 kronor om dagen. Nu är det betydligt mindre.
– Men det går fortfarande att göra pengar på tiggeriet. Många som tigger har kontinuerliga givare, personer som de byggt upp en relation med. Uppenbarligen tjänar de lika mycket eller mer än lägstalönen i Rumänien som är cirka 4 000 kronor innan skatt. Annars skulle de ju inte komma hit, säger Annika Svensson som är polis med särskilt uppdrag att ha kontakt med utsatta EU-medborgare.
En annan trolig anledning till att tiggarna minskat i antal är det arbetssätt som Uppsala satsat på. Modellen innebär ett tätt samarbete mellan myndigheter och civilsamhälle. Bland annat har man genom aktivt fältarbete fått bort många illegala boplatser, sett till att minderåriga inte tigger och lyckats få barnfamiljer att återvända hem så att barnen kan gå i skolan och föräldrarna söka jobb.
Enligt Annika Svensson har vissa av dem som tidigare tiggde nu börjat bygga upp ett liv i Rumänien, medan vissa sökt sig till andra kommuner i Sverige.
– Det finns de som tyckt att det är dåligt att de inte får ha med sig barnen eller att de inte får bo var de vill.
Arbetssättet har gett eko. Företrädare från Uppsala har fått dela med sig av det både till andra kommuner och regeringen. Och nu i början av oktober blev de bjudna till Rumänien av den svenska och rumänska regeringen för att berätta om arbetssätt och erfarenheter.
Annika Svensson och Eva Moberg, som är föreståndare för Livets ords natthärbärge, var med i delegationen. De passade på att resa till rumänska byar och hjälporganisationer för att lära sig mer om situationen på hemmaplan för många av de som tigger.
– Vi fick bland annat veta att det enligt rumänska beräkningar finns 300 000 barn som i långa perioder bor utan en eller bägge föräldrarna när de åker utomlands, säger Eva Moberg.
I en av byarna mötte de en kvinna som tog hand om tolv barnbarn när hennes söner och svärdöttrar tiggde i Sverige.
– Hon sa att hon inte fick iväg dem till skolan. Det är ju det här som är det stora problemet, att nästa generation får sämre chans att resa sig.
Det här är inte första gången som Annika Svensson och Eva Moberg besöker Rumänien. Hösten 2016 var de med på en studieresa till landet i regi av Uppsala kommun. Då träffade de många fattiga människor. Under den här resan mötte de flera som tigger i Sverige som visade sig ha det relativt gott ställt.
– Det finns de som bor i enkla hus med betonggolv men också de som kunnat bygga egna stora hus, säger Eva Moberg.
– Ja, en del av dem som tigger här har det ganska gott ställt. Andra är fattiga, säger Annika Svensson.
Det finns flera olika typer av bidrag att få i Rumänien för den som behöver det. Men många som tigger i Uppsala känner inte till bidragen, enligt Annika Svensson.
– En viktig uppgift för oss som möter dem är att berätta om vilken hjälp de kan få, så att de inte behöver tigga här eller sälja sig. Vi fick också veta att det finns massor av enkla jobb i Rumänien, nu importerar de arbetskraft för att fylla platserna, säger Annika Svensson.
De såg under resan att mycket görs i Rumänien för att lyfta människor ur fattigdom. En större del av insatserna, som exempelvis läxhjälp och skyddade boenden, står dock frivilligorganisationer för som är beroende av givare i bland annat Sverige.
– Här måste rumänska staten ta ett större ansvar, säger Eva Moberg.
Hon och övriga i delegationen från Sverige ska nu summera sina intryck och presentera dem för svenska regeringskansliet den 19 november.
Läs mer:Han hjälper tiggarna hem
Läs mer: Uppsala får beröm för sitt arbete mot tiggeri
Läs mer:Polisen utreder människohandel i Uppsala
Läs mer:"Det är troligt att en del i Uppsala tigger mot sin vilja"