– Många som tigger är här av fri vilja, men tyvärr ser vi i anmälningar och utredningar att det förekommer tvång och människohandel och ibland kopplingar till prostitution. Uppenbarligen finns det brottsoffer bland de här människorna, som självklart ska få hjälp och stöd.
Det säger Claes Ling Vannerus som är nationell samordnare för utsatta EU-medborgare. Han hänvisar bland annat till Polismyndighetens lägesrapporter om människohandel, i vilka de som tigger pekas ut som en utsatt grupp. Hur många av de som tigger som är utsatta för tvång eller människohandel, eller hur många av dem som är minderåriga, finns inga uppskattningar på.
– Nej, den fria rörligheten inom EU gör att vi inte registrerar de som kommer hit. Alla uppskattningar måste därför bygga på att kommunerna har uppsökande verksamhet och det är många kommuner som inte har det.
Claes Ling Vannerus anser att Uppsala, med sitt team av polis och socialarbetare, hittat en bra form.
– Det är jätteviktigt att arbeta uppsökande, särskilt om det finns barn i de här miljöerna. Om man inte accepterar att svenska barn skulle ha det så här ska man inte acceptera att andra barn har det så heller.
Det senaste året har flera fall av människohandel, där utsatta människor under organiserade former tvingats tigga, avslöjats efter omfattande polisutredningar. Svenska polisen satsar på att utreda fler fall och har etablerat samarbete med kolleger i både Rumänien och Bulgarien. Men det är ofta svårbevisade brott, inte minst för att de utsatta själva inte alltid vill vara med i rättsprocessen säger Claes Ling Vannerus.
– Det kan handla om lågt förtroende för myndigheter. Personen kan också känna sig hotad av gärningsmannen, kanske kommer de från samma by. Språket är en annan komplicerande faktor.