En sommardag 2018 blev mannen uppringd av en bedragare som påstod sig komma från säkerhetsavdelningen hos mannens bank. Svindlaren hävdade att mannen inte svarat på ett viktigt brev från banken och därför måste gå till ett bankkontor samma dag och skriva under ett dokument, annars skulle han strykas som kund.
Mannen kunde inte ta sig till kontoret innan det stängde och frågade om det kunde lösas på annat sätt. Efter flera turer lämnade han ut sin kod och lurades att skapa ett nytt bank-ID, eftersom bedragaren påstod att hans befintliga bank-ID måste förnyas. Resultatet blev att mannens konto länsades på 397 000 kronor.
Bedragaren kunde inte spåras men kunden stämde banken och krävde att den skulle ersätta honom för de svindlade pengarna, minus 12 000 kronor som han gick med på att betala själv, enligt reglerna i betaltjänstlagen. Mannen erkände att han varit grovt vårdslös men inte så oförsiktig att han skulle stå för hela kostnaden.
Uppsala tingsrätt gav honom rätt och pekade på att bedrägeriet varit "mycket förslaget" och att mannen ställt flera motfrågor men fått fullt acceptabla svar av bedragaren.
Banken överklagade till hovrätten, som rev upp domen och ansåg att bedrägeriet bara varit "tämligen förslaget" och att mannen agerat, med lagens ord, "särskilt klandervärt" genom att exempelvis inte motringa banken innan han lämnade ut koden. Slutsatsen blev att han själv fick stå för förlusten och dessutom betala bankens rättegångskostnader på 162 000 kronor.
Mannen överklagade i sin tur till Högsta Domstolen (HD) som tog upp fallet till prövning. Nu ger HD honom rätt. Domstolen anser i och för sig att han uppvisade en "betydande vårdslöshet" när han lämnade ut koden men menar samtidigt att han utsattes för ett förslaget bedrägeri. Rätten pekar bland annat på att bedragaren byggde upp ett förtroende hos mannen och förmådde honom att själv föreslå de lösningar som gjorde svindeln möjlig.
Enligt HD finns inga bevis för att han förstod att den som ringde var en bedragare eller insåg risken för att kontot skulle tömmas. Slutsatsen är att han inte var särskilt klandervärd. Banken ska ersätta honom med 385 000 kronor, samt betala hans rättegångskostnader i alla tre instanser, drygt 160 000 kronor, plus bankens egna kostnader. HD-domen blir prejudicerande för liknande fall.