Mannen blev uppringd av en person som påstod sig komma från bankens säkerhetsavdelning. Det slutade med att mannen lurades att skapa ett nytt bank-ID som bedragaren använde för att plundra mannens bankkonto. Mannen medgav att han varit vårdslös och lämnat ut koder, men inte så pass oförsiktig att han skulle behöva stå för hela kostnaden. Han begärde att banken skulle ersätta 385 000 kronor av de svindlade pengarna.
Tingsrätten gav honom rätt och dömde banken att betala den begärda summan. Enligt rätten hade mannen utsatts för "ett mycket förslaget bedrägeri", upplevt situationen som pressad och ställt flera relevanta frågor som fått fullt acceptabla svar.
Banken överklagade till hovrätten som gjorde en annan bedömning. Bedrägeriet bedömdes bara som "tämligen förslaget" och mannen ansågs inte ha varit i någon särskilt pressad situation. Hovrätten pekade också på att han haft tid att motringa banken innan han överlämnade koderna. Slutsatsen blev att mannen fick stå för de förlorade pengarna och dessutom betala bankens rättegångskostnader på 162 000 kronor.
Kärnfrågan för båda domstolarna var huruvida mannen agerat, med lagens ord, särskilt klandervärt eller "bara" grovt oaktsamt. Skillnaden är att han i ena fallet får tillbaka allt utom 12 000 kronor av svindelpengarna, i andra fallet får stå för allt själv. Högsta domstolen har nu gett prövningstillstånd och kommer att avgöra tvisten i en dom som blir prejudicerande.