Straffet kan bli lägre om polisen provocerar fram brott, till exempel genom att förmå någon att köpa narkotika.
UNT har tidigare rapporterat om Uppsalapolisens arbete med att värva kriminella som under stark sekretess agerar som en slags hemliga agenter för att få fast andra brottslingar.
Nyligen hölls en rättegång i ett omfattande narkotikamål i Uppsala, då frågan om informatörer oväntat togs upp av flera advokater i rättssalen.
Det började med att en av advokaterna undrade varför en åtalad man med skyddade personuppgifter deltog via videolänk från hemlig ort medan de andra åtalade fanns i rättssalen.
– Vi har valt den lösningen, svarade domaren utan ytterligare förklaring.
Rättegången kom igång och åklagaren Thomas Bälter redogjorde för målet. Efter en stund ställde ytterligare en advokat en fråga i samma ämne som tidigare.
– Har det funnits en polisinformatör i det här ärendet? Jag har fått sådana uppgifter, sa advokaten.
– Det är inget jag känner till, svarade Thomas Bälter.
Målet handlar bland annat om att polisen gripit en grovt kriminell Uppsalabo vi kan kalla X. Polisen spanade på en narkotikaliga och det är klarlagt att X en dag kom åkande i en bil och mottog en påse knark värd 60 000 kronor. En kort stund senare stoppades X av polisen.
X satt då i en bil som kördes av A, den utpekade informatören. Enligt advokaternas misstankar var A en mullvad som arbetade på uppdrag av polisen för att sätta fast X. När bilen genomsöktes hittades narkotikan och både X och A åtalades för knarkinnehav.
Enligt åklagaren hade polisen stoppat bilen med X och A av en ren tillfällighet. Bilen hade fått punktering strax efter knarkleveransen, en patrull råkade komma förbi och upptäckte påsen med droger.
En advokat tyckte det var märkligt att poliserna var just där, just då och varför de intresserat sig för en bil med punktering.
– Gjordes ingripandet av en händelse? Eller har det förekommit otillåten brottsprovokation? undrade advokaten.
Frågorna fick åklagaren att härskna till.
– Det är stötande att en advokat beter sig på det här sättet i en rättssal, med påståenden om brottsprovokation och att lagen använts felaktigt, sa Thomas Bälter.
En av advokaterna kontrade med att han hade tillgång till ett mejl. Det kom från en mejladress som innehöll namnet på A. I mejlet skriver avsändaren till en nära anhörig. Mejlets författare hävdar att han arbetat på uppdrag av polisen för att sätta dit X och andra grovt kriminella och meddelar att han av säkerhetsskäl avslutar kontakten med den anhörige.
När A fick frågan om han var polisinformatör blev svaret nej.
– Har du skrivit det här mejlet om att du varit informatör? Det är en fråga om din trovärdighet, betonade en av advokaterna.
– Nej och det är inte min mejladress. Någon måste ha skapat en mejladress och använt mitt namn, svarade A.
Längre än så kom inte advokaterna med sina frågor. Advokat Johan Mellgren, som var A:s försvarare i målet, vill inte kommentera saken. Johan Grahn, som är advokat åt X, menar att det hela är relevant för hans klient.
– Om en person på uppdrag åt polisen har lurat in min klient i det här ärendet genom en brottsprovokation kan det ha betydelse för påföljden, säger Johan Grahn.
Åklagaren Thomas Bälter säger att han inte tidigare haft något ärende där frågan väckts huruvida polisen använt en informatör.
– Jag har inte fått någon information från polisen om att det skulle vara så i det här målet och det finns inget som styrker det. Det enda som finns är påståenden kring ett mejl, men det kan ha skrivits av vem som helst, menar Thomas Bälter.
Högsta domstolen har fastslagit att straffet kan bli lägre om polisen provocerar fram brott, till exempel genom att förmå någon att köpa narkotika.
En annan fråga är om en åklagare inför domstolen har rätt att förneka att en infiltratör varit inblandad, trots att så varit fallet. Enligt Malin Granström vid Åklagarmyndighetens utvecklingscentrum talar åklagare inte under ed men att ljuga skulle kunna strida mot åklagaretiken.
Hon anser att en åklagare inte ska besvara frågor om informatörer eftersom det rör sekretessbelagda uppgifter.
– Det är för övrigt inte ovanligt att åklagaren saknar kännedom om att en person är informatör eftersom det är polisens område, uppger Malin Granström.
Både X, den kriminellt belastade mannen, och A, den utpekade informatören, dömdes för innehav av knarkpartiet i bilen. X fick fängelse medan A fick villkorlig dom.