Fredrik Hörenius, vd för Ulvagubben, förstår inte hur någon kan känna sig lurad. "De har vetat vad de gett sig in på", säger han om bärplockarna.
– Skulle jag leva om mitt liv så skulle jag aldrig göra detta igen. Vi har knappt ett liv, vi hinner nästan inte äta om dagarna.
Det säger Lina Hörenius, personalansvarig i familjeföretaget Ulvagubben, där maken Fredrik Hörenius är vd och hennes son Karolis Saltonas också är delaktig.
Från soffan i kontorsbaracken kan hon när intervjun görs blicka ut över resultatet av ansträngningarna. I rad efter rad i stora vita tunnlar hänger jordgubbar, redo att plockas.
Alla tre i familjeföretaget är på kontoret för att svara UNT:s frågor, apropå granskningen Jordgubbens pris. Det här är hårt arbete där väderguden är den verklige chefen, förklarar de och berättar om eländet: snötyngda tältdukar, kyla, värme och väta.
– Det har varit en förjordat jobbig säsong, säger Fredrik Hörenius på klingande småländska.
Till Uppsala och Ulva kom han i slutet av 1990-talet från en uppväxt som jordgubbsodlare i Småland, först i sin fars företag och sedan som egen.
– Här i Uppsala var det egentligen bara namnet som var värt något när jag tog över, säger han.
De senaste åren har rörelsen gått med mellan fyra och sex miljoner kronor i årlig vinst. Flera miljoner har betalats ut i aktieutdelning till familjen. Fredrik Hörenius gör ingen hemlighet av att affärerna går "väldigt bra". Han lyfter fram de stora investeringar som gjorts och kvaliteten i odlingen och på bären. Där skiljer Ulvagubben ut sig, menar han.
– Och som vd ser jag det sedan som mitt jobb att få så mycket som möjligt för jordgubbarna vi odlat, säger han.
Ett annat verktyg för ökad lönsamhet är låga kostnader. Redan 2002 berättade UNT om sommarjobbaren Sara, 17 år, som kritiserade Ulvagubben för oskäligt låga löner och dåliga villkor. "Vi sticker inte under stol med att det här är jobbigt. Men det är inte alla som passar för det här jobbet", sade Fredrik Hörenius till UNT då.
2002 berättade UNT om svenska "Sara", 17 år, som fick sparken från Ulvagubben.
Nu 2023 upprepar han det när han reflekterar över missnöjet hos en grupp av årets bärplockare:
– Det är inte alla som klarar det här.
Det var länge sedan det gick att hitta svenskar som vill arbeta med att plocka jordgubbar.
– För ett antal år sedan hade vi många från Polen och Baltikum. Nu vill inte de heller. Så de sökande kommer allt längre bort i från, säger Karolis Saltonas.
I år har personal rekryterats från Thailand och Filippinerna. Nu har även de reagerat mot villkoren. UNT har berättat att filippinska bärplockare känner sig utnyttjade och lurade genom ett upplägg med flera anställningsavtal där uppgifter om lön, arbetstid och hyra skiljer sig.
– Nästa år blir det bara thailändare, har vi bestämt, säger Lina Hörenius.
När UNT i augusti träffar åtta bärplockare har de just lämnat Ulvagubben. De uppger att de hastigt slängts ut från sin arbetsgivare och från sitt boende, "som skräp".
Ulvagubben kan inte förstå hur någon kan känna sig lurad.
– Vi hjälpte dem med de ansökningar som behövdes för utresetillstånd och vi betalde för det. För det här är fattiga människor. Jag blir upprörd, för jag känner att jag har gjort något bra. Och så blir man misstänkt för att vara en skitstövel, säger vd Fredrik Hörenius.
Som UNT tidigare berättat är arbetets omfattning en punkt där filippinierna känner sig lurade. I Migrationsverkets arbetstillstånd sägs att det är deltid, 65 procent, som gäller. Ackord nämns inte. Men i den här branschen finns inget annat än ackord och det är en självklarhet även för de anställda, menar Ulvagubben.
Fredrik Hörenus visar vad som gås igenom med personalen vid ankomsten till Sverige. "De vet vad de gett sig in på", säger han.
Och även om det som UNT kunnat visa, finns flera anställningsavtal med olika villkor, så fick personalen veta förutsättningarna när de rekryterades, hävdar Ulvagubben.
– De har vetat allt. Vi har informerat dem om vad som gällde genom vår filippinska kontakt, säger Lina Hörenius.
Men en sak som inte verkar ha varit känt är hur hårt och mycket de förväntats arbeta. UNT har berättat om Arlene Acopio, 26, som själv bokfört att hon jobbade 263 timmar under augusti. Det är en nästan 165-procentig tjänst jämfört med en heltid i Sverige. Ändå har lönen hon fått med sig hem inte alls blivit det hon förväntade sig.
Men Arlene Acopio och hennes landsmän borde vara nöjda, menar Ulvagubben.
Lynn Ahlbom som fungerat som rekryterare och kontakt menar att de filippinska gästarbetarna kunnat tjäna pengar "som en borgmästare".
– Hon tjänar som en borgmästare i Filippinerna. Men de har bara letat fel hela tiden, säger Lynn Ahlbom, som fungerat som rekryterare och kontakt till den filippinska personalen och också är med på intervjun.
Arlene Acopio var en av dem som i slutet av augusti hals över huvud slutade på Ulvagubben i förtid. Som UNT berättat uppfattade de att de "slängdes ut som skräp" och inte var välkomna tillbaka.
Exakt vad som hänt förblir oklart. Men från Ulvagubben sägs att flera personer "bara försvunnit" under sommaren.
– De sa ingenting, de bara försvann, säger Karolis Saltonas.
På punkt efter punkt går berättelserna isär. När filippinierna berättar om hur tunga lyft av jord och lastpallar slitit hårt och gjort dem sjuka, säger Ulvagubben att alla tunga lyft görs av maskiner och att det enda de behövt bära är lätta jordgubbslådor, och att det förekommit fejkade sjukdomsbesvär.
Ulvagubbens goda resultat har de senaste åren gett miljoner i aktieutdelning.
När filippinierna berättar att arbetsledarna drivit dem så hårt att de farit psykiskt illa och upplevt det som mobbning, säger Ulvagubben att de bara handlar om instruktioner om hur jobbet ska utföras.
– Och jag har sagt att de ska komma till mig så fort det är något. De vet att de får hjälp av mig. Varför har de inte gjort det då? säger personalansvariga Lina Hörenius, med uppbragd röst.
Detsamma gäller frågor om lön och hur mycket de plockat och planterat. På lönebeskeden finns inga uppgifter om vad lönen grundar sig på. Men i en app i telefonen har de anställda dagligen kunnat se resultatet av sitt arbete, säger Lina Hörenius.
Lina Hörenius är personalansvarig. Hon undrar varför ingen i personalen kom till henne med sitt missnöje.
– Och var något oklart med lönen var det bara att komma till mig. Men vi ska göra om lönebeskeden nu, säger hon.
En annan uppgift som filippinierna återger är att de blivit tillsagda att inte berätta om sin situation. Även det bestrider Ulvagubben.
– Vi har absolut inte lagt någon munkavle på dem, säger Fredrik Hörenius.
Men i en film som UNT fått se hörs och ses Lynn Ahlbom, som fungerat som rekryterare och kontaktperson, säga att bärplockarna inte bör prata med släkt, familj eller någon annan.
– Er chef vill inte det, säger hon i filmen.
När UNT senare frågar Fredrik Hörenius om filmklippet, säger han att han har väldigt svårt att tänka sig att hon sagt så där.
– Jag tror faktiskt inte på det. Ingen har skrämt dem, säger han.
Att de filippinska bärplockarna känner sig lurade och utnyttjade kan han inte förstå.
– De vet vad de gav sig in på. Nu försöker de bara jävlas. De vill väl ha mer pengar.
De säger att de vill ha rättvisa och upprättelse.
– Det vill jag med.
Förtydligande: Texten har ändrats för att förtydliga att Lynn Ahlbom inte är en del av Ulvagubbens företagsledning.