På bara 13 minuter med buss från Resecentrum når du Nåstens naturreservat. Här finns massvis med växt- och djurarter, vilket är ovanligt så nära en storstad.
I Uppsala är det inte bara lantbrukarna som kan stoltsera med att ta ansvar från jord till bord. På tvåans buss till Håga gård, kan varje medresenär vara en ekohjälte. Några hundra meter från ändhållplatsen kryllar det av kantareller och andra svampar – som bara väntar på att bli plockade.
Hit till skogsområdet Nåsten är i dag svampkonsulenten och Uppsalabon Åsa Öberg på väg. Hon vill visa hur lätt och kul det kan vara att plocka svamp, att du inte behöver mer än en pinnkorg och kniv.
Till Lunsen eller Jälla, andra stadsnära svampställen, går det också lätt att bussen, säger hon.
– Och Stadsskogen är en riktig guldgruva, hit kan ma ju gå, cykla eller åka buss.
– Men mer än så säger jag inte, skrattar hon.
Och det verkar vara ett himla smussel med kantareller och var de växer. En man i svart keps med flammor mittemot rättar till glasögonen.
– Jag gillar också att plocka svamp. I Tierp.
Mer precis är han inte.
"Lön, partipolitisk tillhörighet och svampställen. Det pratar vi svenskar inte om", säger Åsa Öberg.
I fyrsitsen bredvid sitter en äldre kvinna vänd mot trafiken. Efter några minuters lyssnande och sökande med blicken är även hon i gång.
– Man mår ju så himla bra när man är ute i skogen.
Efter att ha jämfört svampguider, diskuterat Facebook-grupper och pratat om allting förutom kantarellens koordinater stiger de en efter en av bussen. Till slut är det bara Åsa Öberg kvar.
– Haha, svamp är ju en sådan där isbrytare, säger hon och kliver av.
På en kvart har Åsa Öberg tagit sig från Dragarbrunn till Nåsten och naturens skafferi. Stadsbruset har bytts ut mot myggor som konverserar. Samtidigt har stämningen, från nästan ingenstans, blivit allvarsam. För vill man lyckas i skogen – då gäller det tydligen att man har lite koll.
– Då ska vi se... Där har vi solen. Och där har vi björk, gran och tall. Dem gillar kantarellen att samarbeta med, säger Åsa Öberg.
Hon brukar alltid påminna nybörjare om att höja blicken, inte stirra sig blind på marken och att våga lämna stigen. Bra nybörjarsvampar tycker Åsa Öberg är de svampar som är lätta att känna igen och att skilja från giftiga eller oätliga arter.
– Lär dig en eller två arter per år. Låt det ta tid.
Som nybörjare kan en bra tumregel vara att aldrig plocka svampar med samma färg som sina skivor. Någon minut senare när Åsa Öberg kollar ner har hon svårt att tro sina ögon.
– Nä, vad är oddsen att vi springer in i en sån här nu?
Det finns tio mycket giftiga svampar. Här på bild en vit flugsvamp.
Det är en vit flugsvamp – och är en av de giftsvampar som är dödliga. Det verksamma giftet amatoxin slår ut levern och finns det inte en ny lever tillgänglig för transplantation leder förgiftningen till döden. Åsa Öberg kollar lite på svampen, vidrör den med kniven, snurrar runt den ett par varv med huvudet och går vidare.
Stämningen har blivit allvarsam.
Åsa Öberg understryker att man inte behöver vara orolig, men utan rätt kunskap bör man vara lite extra försiktigt. Man ska endast äta svamp som man är 100 procent säker på. För de flesta är kantareller ett bra exempel på det. Med sin karakteristiska färg och åsar är den enkel att känna igen.
Hur tidigt det finns kantareller eller inte beror mycket på hur klimatet beter sig. Svampar behöver fukt och värme för att bilda fruktkroppar, det vi i gemen kallar svamp. 2024 är således ett bra år för kantarellen.
En pinnkorg med papperstidning som golv, en kniv med borste och en bussbiljett. Det är allt som behövs för att du ska lyckas i svampskogen.
– Kom och kolla!
Under en gran som granbarkborren fällt, som är ännu en anledning till varför du borde kolla upp, står en guldgul hatt och svajar. Och när man väl har hittat en kantarell, då dyker de upp lite varstans.
Titta, en kantarell.
– Nu ska du göra en liten snurr. De växer och sprider ut sig lite märkligt under marken.
För den som aldrig varit i skogen och plockat svamp tidigare går känslan av att hitta kantareller att likna vid tevetittande eller datorspelande.
Bara. En. Till.
Och det är häftigt på något sätt, att den känslan såklart härstammar från naturen.
– Viktigt är nog att man bestämmer en tid, annars kan man vara här ute hur länge som helst.
"Oavsett storlek ska du alltid tillaga svampen i minst 20 minuter innan servering. Vanligast är att steka eller stuva svampen eller att använda som smaksättare i olika maträtter. Vissa arter är utmärkta att fritera eller panera", säger Åsa Öberg.
Vad är bra att ha med sig och inte minst – på sig i skogen?
– Du behöver inte särskilt mycket... En pinnkorg med papperstidning som golv och en kniv med borste, säger Åsa Öberg.
Men en svampbok eller en app är bra att ha också. Åsa Öberg går aldrig själv i skogen och brukar ofta ha med sig en visselpipa om hon skulle tappa bort sin svampkollega.
– Kläder efter väder, gärna ljusa kläder med lång ärm och byxben. Ett par solglasögon. Duscha gärna när du varit ute så att du upptäcker eventuella fästingar.
Åsa Öberg är svampkonsulent och styrelseledamot i Uppsala svampklubb. Hennes uppgift är att folkbilda inom svamp och svampplockning. Hon är van vid att plocka med nybörjare.
Dagens fångst.