Jonatan Stanczak är specialistsjuksköterska inom psykiatri och förtroendevald för Vårdförbundet.
Vuxenpsykiatrin stängde under den mest pressade sommarperioden i juli och augusti 25 av 88 vårdplatser. Orsaken var brist på sjuksköterskor, vilken var större än vanligt på grund av vårens sjuksköterskeblockad då det inte var tillåtet att rekrytera vikarier eller fast personal. Till detta kom det nya avtalet för hyrpersonal som ger hyrsjuksköterskor lägre ersättningar än de haft tidigare, vilket gjorde det svårt hitta hyrpersonal som ville jobba.
Flera läkare som UNT pratade med befarade en höjd risk för att fler skulle ta sitt liv under sommaren och befarade en stor stress för de anställda.
När nu krisperioden är över, ger fack och arbetsgivare bilden av att det var en stor press på de anställda men att det inte gick över gränsen för att bli farligt för patienterna.
– Mitt intryck var att det var högt tryck, men det är också en verksamhet som är anpassat för just det, säger Jonatan Stanczak, specialistsjuksköterska inom psykiatri och förtroendevald för Vårdförbundet.
Roland Säll, som är områdeschef på verksamhetsområde Psykiatri, konstaterar att det trots neddragningarna bara var överbeläggningar vid några enstaka tillfällen.
– Den övergripande bilden är att det ändå gått bra. Samarbetet med öppenvården för att avlasta heldygnsvården genom att ha mer utrymme för akutsökande i öppenvård är ett exempel på en förebyggande åtgärd som fungerade.
Roland Säll som är områdeschef på verksamhetsområde Psykiatri på Akademiska, konstaterar att det trots nedskärningarna bara var överbeläggningar vid några enstaka tillfällen.
Men Roland Säll ser också att det fanns saker som inte blev bra under sommaren.
– Inskolningen av vikarierna blev för kort. I utvärderingarna har både vikarierna och ordinarie personal sagt att den korta inskolningen gjorde arbetsmiljön mindre trygg.
Jonatan Stanczak tycker att det är viktigt att klargöra att stängda vårdplatser under sommaren är ett av psykiatrins mindre problem.
– Psykiatrin är som ett rostigt gammalt skepp fast med en flashig logga. Vi har fastnat i fel sätt att arbeta. De patienter som kommer in har ofta flera olika diagnoser och ett mående som dras ned av exempelvis socioekonomiska problem. Men det är ingen som tar ett helhetsansvar. Patienterna fastnar mellan otaliga myndigheter, privata, regionala och kommunala aktörer där ingen på allvar utgår ifrån patientens berättelse och behov.
Han fortsätter:
– Jag har sett fruktansvärda exempel på patienter som hamnar mellan stolar och inte får grundläggande behov tillgodosedda samtidigt som varje vårdande enhet bara oroar sig för sitt eget uppdrag.