Det är vindstilla och soligt. Över det höga gräset fladdrar stora vita fjärilar. Än hit, än dit. Oväntat snabba. Biologen Maria Hoflin från Upplandsstiftelsen rör sig efter dem och drar några bestämda svep med den långskaftade håven.
– Nu har jag en! ropar hon glatt.
Försiktigt, försiktigt plockar hon fram fjärilen ur håven och håller den i sin hand. Den vingade skönheten är en mnemosynefjäril, en av våra största dagfjärilar. Arten är starkt hotad (enligt rödlistans klassning) och finns bara på några få ställen i Uppland, Blekinge och Medelpad. Men där vi befinner oss – i ett hagmarksområde på Söderön i Östhammars kommun – trivs den. Antalet fjärilar har ökat från ett tjugotal år 2004 till ungefär 500 individer i dag. Det är därmed den största populationen av mnemosynefjäril i Sverige.
– Femton års arbete av bönder och naturvårdsbiologer har gett resultat, säger Maria Hoflin nöjt och släpper iväg den fladdrande skönheten.
Framgångsreceptet stavas försiktigt bete, dungar av buskar och träd som kan ge skydd mot vind och gott om nektargivande blommor. För att mnemosynefjärilen ska kunna utvecklas från ägg till fullvuxen fjäril är den också helt beroende av växten nunneört, vars blad larven mumsar på. När honorna lägger sina ägg har den vårblommande örten vissnat ner, men man tror att fjärilen kan känna doften av dess underjordiska rotknölar och på så vis se till att äggen hamnar rätt. När larverna kläcks nästkommande vår har de nära till maten.
– Men både äggen och larverna är känsliga för tramp och hårt bete. Så betesdjuren får inte släppas in i hagen här förrän i mitten av juli, säger Maria Hoflin.
För att få rätt skötsel av hagarna har Upplandsstiftelsen upprättat avtal med lokala djurbönder. Upplandsstiftelsen jobbar också med utsättningar av fjärilen till nya lokaler inom länet för att minska utdöenderisken.
– Vi har gjort försök att flytta några få honor med ägg. Till en början gick det bra. Men den kalla våren 2012 knäckte de små nystartade populationerna. Fjärilarna måste vara tillräckligt många för att populationen som helhet ska överleva svåra vädersvängningar. Nästa gång ska vi prova med fler individer, säger Maria Hoflin.
Men fjärilens fortlevnad balanserar på en skör tråd. De största hoten är igenväxning av hagar och för tidigt och hårt bete.
– I det moderna jordbrukslandskapet är många betesmarker antingen snaggade eller övergivna. Mnemosynefjärilen kräver ett mellanting.
Även vildsvinen utgör ett hot, enligt Maria Hoflin. De har ökat mycket de senaste tio åren och bökar i brynen där nunneörten växer.
Hon lyfter fram ytterligare ett problem. Villkoren för miljöersättning för naturbetesmarker (EU:s miljöstöd) som bönderna kan söka är fyrkantiga. Flera lantbrukare har fått stora partier av sina hagar frånritade, trots att det är marker som hyser den rara mnemosynefjärilen. Det kan handla om för mycket stenar eller för tätt med buskar och träd, enligt de bedömningar länsstyrelsens tjänstemän gör.
– Konsekvensen kan bli att bönderna slutar ha djur på markerna om de får stora arealer underkända. Då missgynnas mångfalden, trots att syftet med stödet är att uppnå miljömålet om ett rikt odlingslandskap, säger Maria Hoflin.
Innan vi lämnar den högvuxna gräsmarken, med dess lövträdsdungar och blommande örter poängterar hon att artikeln inte får avslöja exakt var vi är, eftersom det skulle kunna locka fjärilssamlare. Fjärilar uppnålade på en bit frigolit i en låda räddar inte den biologiska mångfalden.