Peters fru, barn, barnbarn, svärson och svärdöttrar har tillsammans skrivit ett brev där de delar sina tankar och känslor.
Den 2 november 2021 störtade en man från UKK:s näst högsta våning och träffade Peter Wahlborg, som befann sig på entréplanet. Båda männen avled.
Peter Wahlborg, från Månkarbo, var 59 år. Han och hans fru skulle se en konsert den kvällen. I stället förändrades livet för alltid för familjen han lämnade efter sig. Nu har de levt med sorgen och chocken i ett helt år.
Peters fru, barn, barnbarn, svärson och svärdöttrar har tillsammans skrivit ett brev där de delar sina tankar och känslor.
"Den kvällen krossades en familj", skriver de. Och vidare: "Vi firade hans 60-årsdag på en kyrkogård. Det är jävligt fel. Så fel – för en man som var så rätt. En man som alla borde ha turen att ha i sitt liv."
I en mejlkonversation med UNT berättar Peters dotter Elin Wahlborg hur familjen kastats mellan panik och förlamning, ilska och sorg – och om tomrummet när livet långsamt går tillbaka till vardag.
– De första veckorna kan vi minnas minut för minut. Mamma med sina minnesbilder från UKK och vi barn med respektive som fick ett telefonsamtal som slog omkull tillvaron. Det blev en ny vardag, en ny verklighet, med enorma mängder tårar, samtal och minnen.
Peter Wahlborg hade tre barn och fem barnbarn.
Att få dela minnena av Peter har varit det allra viktigaste, berättar Elin.
– De leder till många skratt men såklart även ilska för att vi inte fick fler. Allt han skulle fått uppleva och se med oss och vi med honom. Ett år har gått och sorgen och saknaden är inte mindre. Vi tvingas bara fortsätta. Vissa dagar är bra och andra dagar är saknaden och ilskan störst. De dagarna får det lov att vara så.
Hur har ni bearbetat den chock som Peters död varit?
– Det allra viktigaste har varit samtalen med familj, vänner och kollegor. Att få prata med dem som har en egen relation till honom, ta del av deras minnen och dela både tårarna och skratten är det finaste och viktigaste i allt det sorgliga. Människor både i vår närhet och människor i ”periferin” har slutit upp på ett otroligt sätt, speciellt den första tiden. De ringde, kom förbi med mat, kramar och tid för samtal. De som vågat se oss i ögonen och möta vår sorg är alla modiga och helt fantastiska.
Peters kollegor inom ambulanssjukvården startade en insamling till hans familj. Några av kollegorna var själva bland de som ryckte ut till UKK den kvällen.
Peter Wahlborg jobbade som ambulanssjukvårdare i Tierp. Några av hans kollegor inom ambulansen ryckte själva ut till UKK den kvällen.
– Pappa såg människor, säger Elin. Han var intresserad av att höra vad folk hade att säga. Han var privat rätt konflikträdd men i sin yrkesroll kunde han ta strid för saker han tyckte var fel och när människor blev orättvist behandlade.
En typisk pappa-bild på Peter Wahlborg, enligt dottern Elin. "Han älskade inte att vara med på bild så vi har alldeles för få", skriver hon.
Bilden Elin skickar på Peter är en typisk pappa-bild, berättar hon. Han gillade inte att vara med på bild, så familjen har alldeles för få.
– Att stå i centrum var aldrig hans grej. Den fantastiska begravningen han fick, med all uppmärksamhet, hade han blivit generad över. Pappa var mångas stabila punkt, trygga famn, hård men rättvis och han tog sig alltid tid för lek, byggande, samtal och kramar.
Nu hoppas familjen att UKK ska förhindra att liknande händelser kan inträffa igen.
– Vi hoppas att åtgärder, oavsett vad utredningen visat, görs så att det här aldrig kan hända på samma sätt igen och att framtida byggnader byggs annorlunda. Ingen familj ska drabbas av det här igen. Det är många som drabbats, både vi som familj och vänner, kollegor på plats men även familjen till mannen som hoppade, och alla som var på plats och blev vittnen.