Både Elin och Cecilia har lämnat äldreomsorgen. "Jag kände att jag inte kunde stå för det längre", säger Elin. Arkivbild.
Sjuksköterskan Elin har sagt upp sig från det kommunala äldreboendet.
– Jag kände att jag inte kunde stå för det längre. Jag blev deppig och trött och det var inte roligt att gå till jobbet, säger Elin, som vill vara anonym för att hon tror att det kan påverka framtida jobbmöjligheter att gå ut med namn i tidningen.
Det hon beskriver som dagliga företeelser, är egentligen sådant som personal ska rapportera som avvikelser till sin chef.
– Enligt politikerna är det här jätteallvarligt, säger Elin.
Ändå händer det varje dag.
Boende som får ligga kvar i sängen långt in på förmiddagen och får för lång nattfasta, vilket kan ställa till det för den som redan är undernärd. Läkemedelsavvikelser och brister i sårvård och palliativ vård. Tänder som inte borstas. Vuxna människor som tvingas ha blöja hela dagen eftersom ingen har tid att låta dem sitta på toaletten.
– Alla vet att det inte ska vara så här, men att inget kommer hända. Att vi skriver avvikelser kommer inte leda till att det blir bättre bemanning. Man har gett upp lite och försöker inte påverka, säger Elin.
Uppsala lägger mindre på sin äldreomsorg än genomsnittskommunen.
Sedan 2019 har det varit en nedåtgående trend, vilket UNT rapporterat om tidigare. De som UNT pratat med till den här artikeln är kritiska och säger att kommunens besparingar fått negativa konsekvenser.
I brukarundersökningar, där brukarna själva får svara på hur nöjda de är med sitt äldreboende, hamnade Uppsala kommun på plats 232 av landets 290 kommuner år 2020. Vad gäller nöjdheten hos de som har hemtjänst hamnade Uppsala på plats 264 samma år.
Elin förklarar att den förändring hon beskriver märktes särskilt efter att Omtanken lades ner 2015 – ett boende för multisjuka och patienter i behov av palliativ vård. Patienterna, som har större och tyngre vårdbehov, behövde i stället placeras på vanliga äldreboenden – det vill säga, arbetsbelastningen för personalen ökade.
– De äldre är sjukare och har oftare palliativa behov. Det är fler som behöver dubbel bemanning, har 20 mediciner och behöver syrgas. Det är tung vård. De har också allt oftare psykiska besvär som oro och ångest. Då behöver de prata med personalen, som kanske inte har tid, säger Elin.
– Samtidigt har det kommit högre krav på dokumentation, så att vi fått fler arbetsuppgifter. Men vi är exakt samma personalstyrka.
Jämfört med andra länder tror hon att många äldre har det förhållandevis bra på äldreboenden i Sverige och Uppsala kommun. Men kraven på personalen, från både politiker och anhöriga, bara ökar.
– Det är en flykt från kommunen just nu, från äldreboenden och hemtjänst. Många börjar i bemanningsföretag, på vårdcentral eller på Ackis.
Liksom Elin har också Cecilia lämnat äldreomsorgen i Uppsala kommun. Hon jobbade som konsultsjuksköterska innan hon bytte jobb nyligen.
Hon har en bestämd uppfattning att det kommer påverka hennes jobbmöjligheter negativt om hon är med på bild och med sitt riktiga namn i tidningen.
Som konsultsjuksköterska ringdes Cecilia in till de boenden och den hemvård där sjukvårdsinsatser behövdes kvälls- och nattetid. Det gör att hon fått insyn i flertalet av Uppsala kommuns äldreboenden och hemvården.
– Verksamhetscheferna sparar pengar och anses då vara duktiga enligt kommunen. Men verksamhetscheferna sparar också resurser vilket innebär att det kan finnas en sjuksköterska på ett boende med 40 till 70 vårdtagare när det egentligen ska vara tre, fyra sjuksköterskor, säger Cecilia.
Samtidigt vittnar hon om försämrad patientsäkerhet och bristande omvårdnad, som en följd av mindre pengar i äldreomsorgen.
– Sådant som duschning och promenader uteblir. De boende har ju rätt till en timmes promenad i veckan, men det sker inte.
Cecilia beskriver en miljö med många timanställda och där mycket ansvar lämnas till outbildad personal, eftersom sjuksköterskorna går hem och lämnar över till jouren klockan 16.
"Verksamhetscheferna sparar pengar och anses då vara duktiga enligt kommunen", säger sjuksköterskan Cecilia. Arkivbild.
Men främst är hon kritisk till hur personal rekryteras efter att ha genomgått utbildningar via privata aktörer utan att, enligt Cecilia, ha tillräckliga kunskaper i praktiken.
– Undersköterskor har blivit godkända på pappret men kommer till arbetsplatsen och vet inte hur man fyller i ett nutritionsschema. Liknande problem är det med personal som läst svenska som andraspråk och är godkända, men inte vet vad "vikt" eller "insulin" betyder. För låga svenskakunskaper leder till en minskad patientsäkerhet, säger Cecilia.
En med överblick över situationen är Helena Ersson, ordförande för Kommunal i Uppsala.
Hon ser hur kommunens äldreboenden har för låg grundbemanning, vilket ofta leder till övertidsarbete. Många undersköterskor lämnar kommunens äldreomsorg och söker sig till Akademiska sjukhuset, där de får högre lön.
Bland befintlig personal är många outbildade inom både hemtjänst och på äldreboendena, och kommunen måste erbjuda kompetensutveckling, menar hon.
– Språkkunskaperna behöver höjas. En del kan så lite svenska att de har svårt att förstå sina kollegor och de äldre. En del medlemmar har ifrågasatt hur de kunnat genomgå en vårdutbildning med så små språkkunskaper.
Helena Ersson, ordförande i Kommunal Uppsala, säger att kompetensen hos personalen måste höjas.
Det har förvisso skett förbättringar för personalen i hemtjänsten på senare år.
– Bland annat får personalen numera arbetskläder, skor och cyklar. Antalet delade turer, vilket innebär dåliga scheman, har minskat. Antalet timvikarier har minskat.
Men för att hinna med "tvingas en del betala med sin hälsa", fortsätter hon.
– En del kommer tidigare till jobbet för att hinna med, det är tid som de aldrig får betalt för. Många har samvetsstress för att de skulle vilja stanna längre hos de äldre än vad schemat tillåter. Det är bestämt hur många minuter en viss insats ska ta, till exempel att duscha en vårdtagare.
– Minutstyrningen inom hemtjänsten vill vi ha bort. Istället vill vi att det ska finnas en viss grundbemanning med fast anställda som kan verksamheten och lägger upp jobbet, utan att klockas per minut.
För att det ska bli verklighet krävs en högre bemanning, vilket kostar pengar, konstaterar Helena Ersson.
– Fördelen skulle bli ökad kontinuitet, att de äldre slipper möta olika personal hela tiden. Som det nu är utgörs personalen inom hemtjänsten till stor del av vikarier.
Fotnot: Elin och Cecilia heter egentligen något annat.