"Nu ska den vidriga sanningen komma fram"

– 2005 och 2006 var relativt harmoniska år i församlingen. 2012 till 2015 var det verkliga helvetet. Under rättegången kommer sanningen att komma fram. Hur vidrigt det var, säger Peter Gembäck.

Peter Gembäck är tillsammans med Åsa Waldau och Urban Fält åtalad för brott som ska ha begåtts i Knutby Filadadelfiaförsamling, där de alla tre var pastorer. UNT har kontaktat samtliga åtalade och flera målsägande, men endast Peter Gembäck vill berätta. Det var också han som hösten 2017 stegade in på polishuset i Uppsala och anmälde sig själv, Urban Fält och Åsa Waldau för våld och övergrepp mot medlemmar i församlingen.

– Jag kände att det enda sättet att bryta hela den tystnadskultur som vi levt i var att blanda in myndigheter. Inte försöka rodda i det själva. Och då behövde jag ju berätta även det som jag gjort fel. För att jag har gjort fel är odiskutabelt och jag är beredd att ta mitt straff, säger han. 

På tisdag inleds rättegången. Peter Gembäck står åtalad för, och har erkänt, misshandel och olaga tvång. 2015 slog han en man i församlingen i ansiktet och på kroppen. Han tryckte också ner mannen och tvingade honom att krypa. Urban Fält åtalas för sexuellt utnyttjande av person i beroendeställning. Åsa Waldau, som gått under benämningen Kristi brud, åtalas för flera fall av misshandel.

– Det är skönt att rättegången till slut startar. Det har varit jobbigt för många att vänta, men samtidigt har många hunnit bearbeta det som hänt. Ta Urban Fält till exempel. För ett halvår sedan förnekade han brott, men nu erkänner han. Kanske var det värt väntan, säger Peter Gembäck och syftar på det öppna brev som Urban Fält för ett par veckor sedan gick ut med, där han uttrycker stor ånger och ber om ursäkt till alla han behandlat illa. 

När Peter Gembäck kom till Knutby 1997 fann han en framväxande gemenskap och en tro som inte begränsade sig till kyrkobesök en gång i veckan. Men här växte även osunda makthierarkier fram. År 2004 blev församlingen – och därmed byn – känd långt utanför Sveriges gränser sedan församlingens ledande pastor Helge Fossmo manipulerat familjens barnflicka att skjuta hans hustru och hans älskarinnas make.

Man hade kunnat tro att det skulle ha räckt för att fördriva skadliga strukturer ur församlingen. Men icke. 2014 kom uppgifter om att församlingen fortfarande var att likna vid en sekt, där medlemmarnas privatliv kontrolleras hårt. I en intervju i UNT i januari 2014 dementerade Peter Gembäck alla sådana anklagelser. Han sa då att mordet 2004 hade varit ett uppvaknande för honom och andra i församlingen.

– Ja ... det har väl tyvärr att göra med sektproblematiken. Vi satt fast i tankemönster och maktstrukturer som man inte bara tar sig ur hur som helst, säger han nu. 

Även om han själv var pastor och därmed hade makt, var det enligt Peter Gembäck pastorerna Urban Fält och Åsa Waldau som styrde med järnhand. 

– Allt kretsade kring dem. Det var fruktansvärt vilka lydnadshandlingar som de krävde, dygnet runt. Min terapeut menar att kraven som de la på oss andra är jämförbara med de som upplevs i krig. Sedan har jag såklart ett stort ansvar för alla fel som begicks under mitt ledarskap. 

En central del i maktutövandet i församlingen handlade om tron på Åsa Waldau som Kristi brud. Hon hade därför en särskild ställning och ska enligt åtalet systematiskt ha misshandlat och tvingat sina lärjungar att lyda. 

Trodde du att hon var Kristi brud, att hon var förlovad med Jesus och skulle gifta sig med honom?

– Från och till. Om hela omgivningen säger att det är så är det lätt att tro på det. Jag hade tvivel, som jag också uttryckte under ett möte. Jag kan väl säga såhär: konsekvenserna av det mötet gjorde att jag därefter inte öppet uttryckte tvivel, även om det ibland fanns. 

Början till slutet för församlingen blev alltså inte morddramat 2004. Utan en otillåten relation som uppdagades 2015. Det upptäcktes då att pastor Urban Fält ska ha haft ett sexuellt förhållande med en 17-årig flicka i församlingen.

– Krasst uttryckt var Urban en copycat på Helge i sättet att utnyttja människor. Och Åsa hanterade situationen på samma sätt som hon hanterade situationen 2003, genom att skylla på den utnyttjade tjejen. Det var så vi såg det och därför började vi nyktra till. Jag insåg att det inte var friskt. 

Församlingen upplöstes för två år sedan. En del har flyttat från Knutby, en del bor kvar. Peter Gembäck säger att de forna medlemmarna numera kan prata öppet om allt som varit. 

– Vi har delvis olika uppfattningar om vad som skedde. En del tycker att jag tar på mig för mycket ansvar och andra att jag tar på mig för lite. Och det är skönt, för i församlingen skulle vi ju alltid tycka lika. Att inte tycka lika är läkande. 

Enligt Peter Gembäck har han och den man han misshandlade en bra relation i dag och har pratat ut om allt.

– Han ville först inte att jag skulle polisanmäla det. Det finns en del som tycker att jag dragit igång en stor cirkus nu igen, men många har också sagt att det är bra att allt kommer fram.

Varför är du så öppen om allt detta?

– Jag känner ett ansvar att berätta, för att i möjligaste mån förhindra ett nytt sånt här sammanhang. Vi var inte en samling extremt udda människor, utan sånt här kan hända när det inte finns tillräckligt starka bromsklossar. Jag skulle vilja hitta de första varningssignalerna: när började det gå snett? 

– Sedan finns det också en tystnadskultur inom kyrkan, särskilt inom frikyrkan, som vi behöver göra upp med. Det grundar sig delvis i en rädsla för media.

Jag intervjuar Peter Gembäck över telefon. Ett par gånger är han tvungen att lägga på och ringa upp eftersom han samtidigt arbetsleder utbyggnaden av ett uterum i en villa utanför Uppsala. Sedan han slutade som pastor är han snickare på heltid. Pastor vill han inte bli igen, även om gudstron finns kvar och teologi intresserar honom. 

Om drygt ett år flyttar han och familjen från Knutby. De ska bygga ett hus öster om Stockholm. Det är med dubbla känslor han lämnar byn.

– Det finns många smärtsamma minnen här. Samtidigt är det så många människor här i Knutby, både tidigare medlemmar och andra Knutbybor, som jag tycker väldigt mycket om. 

Åsa Waldau vill som sagt inte låta sig intervjuas inför rättegången. I ett brev till UNT skriver hon dock att hon medger att hon gjorde många fel under sin tid i Knutby, för vilka hon är ångerfull. Hon bemöter dock inte anklagelserna hon står åtalas för. I åtalet nekar både Åsa Waldau och Urban Fält till brott.