Det framkommer i ett brev till UNT inför rättegången på tisdag där Åsa Waldau, som i dag heter Åsa Jacobsson, står åtalad för att ha misshandlat och kränkt medlemmar i Knutbyförsamlingen.
I brevet erkänner hon att hon gjort många fel och att hon sårat många utan att ha förstått det. Men hon bemöter aldrig direkt anklagelserna som riktas mot henne om misshandel, om att församlingen ska ha haft en bestraffande våldskultur under hennes ledning och att hon ska ha slagit församlingsmedlemmar så att hon fått blåmärken på händerna.
I stället skjuter hon över det mesta av skulden på andra och berättar historien om hur den i dag morddömde pastorn, Helge Fossmo, kom till församlingen och genom profetiska budskap från Gud fick insikt om att Åsa Waladu var utvald till Kristi brud. Hon berättar om hur församlingen slöt upp kring det och hur medlemmarna behandlade henne som en utvald, hur hon blev bortskämd med gåvor och servad med kärleksord, duperade av Helge Fossmo.
"Han sade till mig. Om bruden är en människa så måste det vara du! Detta kan du inte förstå utan du får bara följa med strömmen från Gud", skriver hon.
En dag i november 2001 bjöd han ut Åsa Waldau på pizza och förklarade då att "han fått veta av Gud att jag skulle gå hem för att vara med Jesus. Alltså dö", skriver hon.
Efter det ska flera församlingsmedlemmar ha fått höra från Gud att hon skulle "gå hem". Vissa sade att de inte skulle äta godis förrän det skett. Andra skulle inte dricka vin. En ville att hon skulle välsigna en nyfödd son innan hon dog. Vid ett tillfälle var pastor Peter Gembeck övertygad om att hon skulle dö på ett flyg från Indien då hon hade kraftig huvudvärk.
En gång ska Helge Fossmo ha tryckt en kudde över hennes huvud och sagt att han skulle hjälpa Åsa Waldau hem. Det var ett skämt. "Det var olustigt. Men han skämtade så. Men aldrig i mitt liv att jag kunde ana hans ondska", skriver hon.
När Knutbymorden inträffar chockas Åsa Waldau över att ha haft en "mördare" i församlingen och kallar Helge Fossmo för "bedragare". Han ska också ha anklagat henne för att vara delaktig i morden. Trots det släpper hon inte tron på att hon är utvald som Kristi brud utan tolkar morden och bedrägeriet som en bekräftelse på att djävulen hatade församlingens arbete.
Åsa Waldau skriver att hon blir alltmer isolerad och att en "hårdhet" växer fram i församlingen där hon själv inte förstår vilken makt hon har.
"Jag tappade mitt omdöme på många sätt och känslorna blev avtrubbade. Jag såg inte hur jag blev mot andra", skriver hon.