Ärkebiskopen Antje Jackelén träffade senast Ing-Marie Wieselgren på ett seminarium i våras.
Ärkebiskopen Antje Jackelén träffade Ing-Marie Wieselgren senast på ett seminarium i våras.
Över 350 sörjande väntas att närvara på Ing-Marie Wieselgrens begravning som äger rum i Uppsala Missionskyrka under fredagen. Utöver familj och släkt kommer bland annat civilminister Ida Karkiainen (S), Uppsala kommunfullmäktiges ordförande Eva Edwardsson (L) och ärkebiskop Antje Jackelén att närvara.
– Jag kommer minnas Ing-Marie som en mycket uppskattad samarbetspartner, inspirerande dialogpartner och som en person som var medveten om sambandet mellan psykisk och andlig hälsa, säger Antje Jackelén.
Ärkebiskopen befann sig själv i Visby och chockades av dådet. Första gången hon träffade Ing-Marie var på ett seminarium exakt sex år på dagen innan dödsdagen.
– Vi fann varandra mycket snabbt och mycket väl i det samtalet. Hennes arbete för psykisk hälsa var inte bara hennes uppdrag, utan även hennes passion och mission, säger Antje Jackelén.
En annan person som kommer närvara på begravningen är Carola Gunnarsson, ställföreträdande ordförande för Sveriges kommuner och regioner. De två jobbade tillsammans på SKR, där Ing-Marie var nationell samordnare för psykiatrifrågor. Hon minns kollegan med värme.
Carola Gunnarsson började ana att det var Ing-Marie Wieselgren som blivit attackerad när hon var den enda anställda som inte kunde rapporteras närvarande efter dådet.
– Ing-Marie gjorde alltid ett stort och starkt intryck. Hon var glad, hon var engagerad, hon var entusiastisk. Man blev alltid positiv när man träffade henne. Även om man diskuterade frågor som var svåra så kände man alltid att det fanns en möjlighet och lösning, säger Carola Gunnarsson.
"I industrisamhället var det viktigt att vara stark i kroppen. Men i dag i informationssamhället är hjärnan vårt främsta attribut", sa Ing-Marie Wieselgren i en intervju med UNT för drygt ett år sedan. Hennes jobb inom den svenska psykiatrin har enligt många varit oumbärligt.
– Därför känns det så märkligt att det här hände på grund av att gärningsmannen ville protestera mot samhället och psykiatrin. Att protesten skedde genom att skada den person som arbetade kanske allra mest i Sverige med frågorna, det känns så orättvist tycker jag, säger Carola Gunnarsson.
Marlene Burwick (S) jobbade ofta ihop med Ing-Marie Wieselgren när hon var ordförande för Beredningen för socialpolitik & individomsorg.
Marlene Burwick (S), tidigare regionråd – numera riksdagsledamot, var precis som ärkebiskopen i Visby under Almedalsveckan. Genom åren jobbade hon ofta med Ing-Marie Wieselgren.
– Hon hade ett sätt att verkligen ta plats, på ett positivt sätt. Hon var så otroligt närvarande i alla diskussioner. Det var en ynnest att få jobba med en människa som var så engagerad, säger hon.
– För mig är det här helt ofattbart, fortsätter hon.
Alldeles innan Almedalsveckan möttes de två av slumpen i Stockholm. De bestämde att de två skulle träffas efter sommaren för att prata om livet.
Kjell-Åke Nordquist kände Ing-Marie Wieselgren i över 30 år. Senast de hade ett längre samtal var på nyårsafton.
Kjell-Åke Nordquist är församlingens ordförande på Uppsala Missionkyrka där begravningen äger rum. Han var familjevän med Ing-Marie Wieselgren i över 30 år.
– Jag kommer minnas hennes som en engagerad, pålitlig och professionell medmänniska. Hon blev aldrig en tudelad person, hon var samma Ing-Marie över en kopp kaffe som hon var professionellt. Närvarande, lyssnande och skarpsynt, säger Kjell-Åke Nordquist.
Inför begravningen beräknas sörjande från runt om i Sverige närvara. Kjell-Åke Nordqvist hoppas dock att Ing-Maries Wieselgrens arbete kommer leva vidare.
– En begravning ger inte bara ett avsked, det ger också ett avstamp för framtiden – så att vi kan ta med oss det som var Ing-Maries Wieselgrens ideal och föredöme. En begravning behöver inte enbart vara sorglig, säger Kjell-Åke Nordquist.