Martin, som egentligen heter något annat, började ta droger när han var 13. Den kriminella karriären fick ännu mer fäste i hans liv när hans pappa dog och han ville hjälpa sin mamma att få ihop ekonomin i hemmet.
"Martin" var 13 år första gången han tog droger. Det var på skoltid och vaktmästaren fick köra honom hem den dagen.
– Det var min första ordentliga snedtändning och jag fick en blackout. På den tiden tog man det som fanns. Spice var stort och det var inte narkotikaklassat så vi var ett gäng som gick och köpte i kioskerna.
Barndomen var vilsen med många flyttar.
– Vi flyttade vartannat år i varje fall, eftersom pappa jobbade med att göra affärer. Jag kände mig aldrig hemma någonstans, samtidigt skapade jag ett stort kontaktnät. Jag kände allt och alla.
Drogerna blev ett sätt för Martin att fly från vardagen. Han beskriver det också som en form av självmedicinering från rastlösheten som kröp i honom. Han har adhd och dyslexi vilket också gjorde det svårt i skolan.
Nu är Martin 27 år och har slutat med alla brott, alla droger.
Han har gått Uppsala kommuns avhopparprogram SIG (Sociala insatsgrupper) som stöttar individer som vill lämna kriminaliteten i Uppsala men ändå bo kvar i stan.
Det är en utmaning eftersom ens umgänge lätt kan dra en tillbaka in i kriminalitet.
Martin har klippt helt med sitt gamla umgänge. Det var inte för att han ville utan för att det blev för farligt. Exakt vad som hände vill han inte berätta av rädsla för repressalier. Men han säger sig ha mycket på sitt samvete. Det började med att han hade svårt i skolan delvis på grund av sina diagnoser.
Martin har gått Uppsala kommuns avhopparprogram SIG (Sociala Insatsgrupper) som stöttar individer som vill lämna kriminaliteten i Uppsala men ändå bo kvar i stan.
– Min pappa var väldigt sträng. Det var mycket regler att hålla sig till. Han ville att jag skulle prestera i skolan och det gjorde jag inte så jag kände mig misslyckad och hade ingen att prata om det med.
Sin mamma beskriver han med en helt annan ton.
– Mamma har slitit. Mamma är alltid den som har haft min rygg. Hon är en person med starka åsikter och även när jag har gjort dumma grejer har hon alltid sagt att vi löser det.
Så blev hans mamma plötsligt ensam med hushållsekonomin. Martins berättelse är att han började sälja droger för att hjälpa sin mamma ekonomiskt och för att ha råd med saker han ville ha. Situationen trappades upp och ett brott lades till ett annat.
– Jag har sålt droger, drivit in pengar för droger, hotat med vapen och misshandlat, och jag har själv blivit misshandlad. Jag älskar det där livet, livsstilen, pengarna, respekten och makten man har. Jag kände alla. Information är makt och känner man tillräckligt många vet man exakt vad som händer och inte händer.
Hasch och tramadol. Martin både sålde, tog och drev in pengar för droger under sin kriminella bana.
Han beskriver Uppsalas kriminella värld som en slags bygemenskap där alla känner alla.
– Alla har byggt sitt eget namn och vi har koll på varandras namn. Alla har smeknamn och man kan träffa någons granne och så blir man kompisar. Sedan blir folk äldre och vill inte vara kvar i Gottsunda, Gränby, Stenhagen och Sävja. Men man kommer aldrig härifrån.
Han saknar sitt gamla liv.
– Då hade man många vänner, även fiender blir vänner. Känner man alla blir man respekterad av alla. Det är fortfarande en upplevelse att gå på stan. Folk är trevliga, kommer fram och hälsar.
Martins idéer om framtiden är starkt påverkade av allt han varit med om. De snabba pengarna och statusen han då hade gör det svårt för honom att känna ett sug efter ett vanligt Svensson-liv. Samtidigt har han sett och upplevt baksidan med ett liv med snabba pengar och droger.
Martin har gått avhopparprogrammet för kriminella via Uppsala kommun.
– Jag vill inte gå och slita 40 timmar i veckan. Dagens Sverige är inte det land min pappa invandrade till. Jag har sett folk som förstört sitt liv för att de har tagit så mycket droger. Sverige är inte det land pappa ville att vi skulle växa upp i, och inte vad jag vill att mina barn ska växa upp i när jag väl får barn.
– Jag ser faror varje dag. Jag kan gå en promenad på stan och se tio personer som är totalt påverkade och ingen märker det. Jag vet mängden narkotika som kommer och går.
Trots att han själv lyckades hoppa av den kriminella banan har han svårt att se att någon av alla de försök som politiker lyfter för att stävja den ökande våldsspiralen kommer att lyckas.
– Rekryteringen kommer inte gå att stoppa. Det hade gått för tio år sedan, nu är det är för sent. Jag har sett 10-åringar gå i Guccikläder. Om de har den stilen i dag, hur kommer de vara om tio år? Det finns en strävan hos de här killarna efter pengar och efter att vara som alla andra som inte går att stoppa.
Martin heter egentligen någonting annat.