I flera veckor var Janne Blom medvetslös och fick intensivvård. I en minnespärm har sjukhuset samlat bilder från den tiden, som från besök av dottern Caroline och barnbarnet Linnea, och hustrun Sanna.
Jan Blom är återuppstånden.
Fastspänd i sin brits med spännband dragna över kuddar på kroppen för att inte göra ont, fälls han upp till stående. Huvudet upp och fötterna ner. Spännbanden håller honom på plats. Han ser glad ut.
För Jan Blom, förstepastor i Livets ord i Uppsala, är det i dag allt annat än en självklarhet att ha överblick och kunna se ut över församlingen från en upprätt position. Han är nämligen förlamad från midjan och nedåt. Församlingen den här dagen är ett antal personer i ett gym på neurorehab.
Dessutom kunde han varit död. Eller legat i koma. I tre veckor var han medvetslös.
Nästan nio månader har gått sedan han som vanligt tog sin stora motorcykel, en KTM 1190, till Livets ords gym i deras idrottshall, Life arena.
– Jag var supertränad och var på gymmet tre, fyra gånger i veckan, berättar han.
Han kom aldrig fram. I efterhand har han förstått att han krockade med en stadsbuss på Fyrislundsgatan. Själv har han inga minnen alls. Polisens utredning kunde inte visa att någon gjort något fel. Det var en olycka.
Det är torsdag kl 16 och dagens övningar med vårdpersonalen är över när Janne, som han helst kallas, möter upp högt upp i hus 85 på Akademiska sjukhuset. Genom stora fönster ser vi ut över takåsarna och kyrktornen i Uppsala. Här har Janne vuxit upp och levt hela sitt 55-åriga liv. Här har han gått från stökig ungdom till from frikyrkopastor med ett liv fyllt av resor, fjällvandring, fisketurer, motorcyklar, träning, barn och barnbarn. Bara ett par dagar före olyckan publicerade UNT en stor intervju med Jan Blom om hans resa.
Sjukgymnasten Peter Svensson stretchar Janne Bloms ben, som han inte längre kan röra själv.
Sedan dess har sjukhuset varit hans hem och den specialbyggda rullstolen hans sätt att flytta sig. Han visar oss in i sitt rum och börjar berätta.
– Jag har varit på alla avdelningar på hela sjukhuset känns det som. Sju operationer har jag gjort. De har till och med borrat hål i huvudet för att släppa på trycket i hjärnan, säger han och visar med höger hand alla ställen på kroppen som läkarna jobbat med.
Mellan kota 11 och 12 i ryggraden slets nerverna av, vilket är det som gör Janne Blom förlamad från midjan och nedåt. Ansiktet krossades på vänster sida. Kindbenet har lagats med en metallplatta. Han är helt blind på vänster öga. Vänster arm och axel hade förlorat all sin rörlighet, men under en stor operation i Stockholm för ett par månader sedan flyttades nervtrådar från smalbenet till axeln. Nu har rörligheten börjat att komma tillbaka. Han rör fingrarna och armen och visar, nästan lite malligt.
Höger arm fungerar fint, men fick lov att opereras den också.
Han har även fått skador på hjärnan som han ännu återhämtar sig ifrån och som påverkar ork och minne. Ord kan försvinna och han beskriver sig som "lite mer flummig".
Den 17 augusti 2022 tog UNT den här bilden av Janne Blom, huvudpastor för Livets Ord, till ett personporträtt. Några dagar senare krockar han med en buss och blir förlamad. Efter nio månader på sjukhus är målet att komma tillbaka till jobbet.
Men Janne Blom lever och är vid medvetande.
– Jag är så otroligt tacksam och så imponerad över sjukhuset och vården jag har fått. De har lyckas rädda mitt liv, och nu har de gjort så att min vänstra arm och axel har börjat leva igen. Jag är ju vänsterhänt, säger han.
Det måste stå i artikeln hur enastående vården varit, framhåller han.
På en anslagstavla har barnbarnen skrivit "Du är bäst farfar" och "Älskar dig morfar". Vågen av kärlek som vällt in ger honom kraften att kämpa och har fått honom att förstå att han har ett värde även som handikappad.
– De älskar mig oavsett. Och så min fantastiska hustru ... Hon satt vid min sida i timmar, dagar, veckor, medan jag var medvetslös och vårdades på intensiven. Nu sköter hon allt praktiskt. Jag vill bara ösa beröm över henne.
Janne Bloms rullstol är specialbyggd så att den går att köra med bara en hand. Rörligheten i vänster sida är ännu mycket begränsad.
Uppvaknandet efter veckor i medvetslöshet blev brutalt. Förutom alla kroppsliga skador som han tvingades inse att han hade, kom han inte ihåg ett enda bibelord. Inte ens favoritstället var kvar, Johannesevangeliets 3:16, om hur Gud av kärlek till världen ska ha gett sin ende son för evigt liv åt människorna som tror på honom.
– I dag känner jag mig inte övergiven av Gud. Men det var känslan jag hade när jag vaknade, när allt var nattsvart. Jag hade stängt hjärtat för Guds kärlek då.
Janne Blom gick in i en djup, djup depression. Läkarna sa att det var förväntat, men likväl var han i kris.
– "Varför lever jag? Jag kunde lika gärna ha dött". Så kände jag. Jag simmade i ett svart gyttjehål och lyckades bara ibland ta mig upp över ytan och se ljuset. Jag är väldigt ledsen emellanåt fortfarande. Då känns det som att jag blivit bestulen, att jag tappat mitt liv, säger han.
Efter olyckan är Janne Blom blind på vänster öga. Kindbenet krossades och en metallplatta har opereras på plats. Vänster axel och arm har han just kunnat börja röra efter att nerver flyttas från smalbenet till axeln.
Tvåplansvillan med källare måste byggas om och anpassas till ett nytt liv i rullstol. En lyftanordning med traverser i taket ska installeras, ramper måste byggas, sovrummet byta våning, toaletten byggas om. Bland annat.
En konkret, vardaglig konsekvens av olyckan gäller just toabestyren. Janne Blom kan inte längre gå på toa ensam.
– Aldrig att jag sätter mig på toa och bajsar när någon annan är i rummet. Så har jag känt förr. Men allt sådant får jag släppa nu. Och jag har vant mig. Jag förstår att någon annan behöver hjälpa mig, och det känns självklart i dag.
I Psaltaren i Gamla testamentet sjunger David om hur han tröstas av Guds käpp och stav och inte känner oro ens i dödsskuggans dal. Så stark är hans förtröstan till Gud. Var har Gud funnits för Jan Blom, har han tvivlat?
"Jag vet att det finns en himmel. Jag är mindre rädd för döden i dag. Men det hade varit förfärligt att dö nu", säger Janne Blom.
– Att det vänt för mig har mycket med min kristna tro att göra och att jag kunnat känna tacksamhet, mot Gud, men också mot alla läkare, sjuksköterskor, undersköterskor och terapeuter. Jag har inte tvivlat på Gud eller min tro, men där jag har befunnit mig har allt det vanliga tappat sin relevans. Jag har inte räknat med Gud på samma sätt som jag brukar, säger han.
Målet är att jobba igen som pastor i Livets ord. Här känner han en oro för vad skadorna på hjärnan ska innebära. För en pastor är orden och minnet viktiga verktyg. Och han kan inte påminna sig att han någonsin sett eller hört talas om en rullstolsburen pastor eller präst. Det här har sått tvivel. Funkar det att vara pastor och funktionshindrad? Ja, säger alla han frågat.
– Gud är inte bara för den perfekta, utan finns där när det är svårt, hårt och tufft. Kanske kan jag hjälpa andra att hitta glädjen igen, med hjälp av de erfarenheter jag får nu, säger han.
Ur en radio i det spartanskt inredda vårdrummet strömmar svensk pop. Just när Janne Blom avslutat meningen om det nya pastorslivet är det Starkare med Newkid som hörs, ett slumpens soundtrack om tålamod och att gå stärkt ur motgång och inte se på det som varit med sorg.
I dag kan Janne Blom använda även vänster hand när han cyklar med händerna i gymmet. Det är ett helt nytt steg framåt i hans rehab.
Han säger att hans tro på Guds godhet har vuxit och att rädslan för döden är mindre, att han vet att det finns en himmel.
– Samtidigt har känslan blivit starkare av att jag faktiskt kan dö och att det kan hända när som helst. Men det hade varit förfärligt att dö nu. Jag vill finnas här för familjen, kyrkan, människorna, tills det är färdigt.
Ett par gånger efter olyckan har han mött sin församling i Livets ords kyrka. Det var med glädjetårar i ögonen hela tiden. Han har även varit hemma på permission. Det är fantastiskt, en otrolig glädje, berättar han, men det är också utanför sjukhuset tvivlen kommer. Då märks svårigheterna så tydligt. Om inte rörligheten i vänster sida blir så bra att han kan ta sig själv ur rullstolen, till sängen eller in i en bil, kommer han att bli "extremt begränsad". I dag klarar han att hålla ett litet smörpaket i vänster hand, när han brer frukostmackan med höger.
– Och jag kan göra kaffe själv, säger han och skiner upp som en sol.
Vågen av kärlek som vällt in från familj och vänner har gett Janne Blom ork att kämpa, säger han.
Men han tränar för att bli starkare, och han är ju en gymkille, påminner han. Det har gått ett par dagar och nästa gång vi träffas är det just i gymmet, bästa platsen på sjukhuset, som Janne Blom själv säger när vi kommer. Sjukgymnasten Peter Svensson gör stretchövningar med benen som Janne inte själv kan röra och hjälper till med övningar för vänstersidan som ska tränas upp.
Och det är nu vi får se Janne Blom återuppstånden, i sin brits med hjälp av sjukgymnasten. Det är bra för blodcirkulationen förklarar han och ler.
– Vi ska se till att förutsättningarna i kroppen är så bra som möjligt om funktionerna börjar komma tillbaka efter operationen, förklarar Peter Svensson.
Det händer att Janne Blom i frustration frågar läkarna varför de inte bara kan laga även benen, sy ihop nerverna i ryggen som gått av, eller flytta dit nervtrådar från någon annan del av kroppen. Men det går inte, blir beskedet.
"Jag har fortfarande 1 000 frågor om hur mitt nya liv ska bli. Kan jag resa som förr? Jag har i alla fall hittat en frisör dit jag kan komma med rullstolen", säger Janne Blom.
För att han ska gå kunna gå igen krävs en medicinsk jackpot, där nerverna mot alla odds växer ihop. Eller ett mirakel av det slag som Jesus utför enligt bibeln, när han säger till den lame mannen att ta sin säng och gå.
Jan Blom tror på helande och mirakel.
– Jag tror att Gud kan hjälpa mig. Men min tro är större än att Gud måste fixa min ben för att jag ska tro. Livet finns kvar, med min familj, mina vänner och med en uppgift för mig, att Gud kan använda mig. Jag kan vara en välsignelse för andra även i den här situationen.
Helgen som gått har han bott hemma en andra gång efter olyckan. Hemma fick han besök av sin mc-kompisar. Det var glädje och lycka, berättar han. Han är på väg till en punkt där han kan känna livsglädje, även om benen förblir förlamade.
Nio månader har gått sedan olyckan. Livet har bokstavligen kommit tillbaka. Hösten och vintern har gett vika och ute är det sommarvarmt.
– Och jag har fått två nya barnbarn under tiden på sjukhus. Det ger sådan glädje och lust att leva vidare.
Janne Blom återkommer flera gånger till hur tacksam han är över vården och omsorgen han fått på Akademiska. "Skriv det! De har räddat mitt liv", säger han.