"Innan mannen greps av polisen var min klient ständigt rädd att mannen skulle söka upp henne". Det säger Michaela Nyqvist som var målsägandebiträde till den kvinna i Norduppland som våldtogs av 57-åringen.
Sexförbrytare
De senaste dagarna har UNT skrivit om en 57-årig man som sedan 2003 fällts för en rad fasansfulla övergrepp mot kvinnor. När han frigivits efter avtjänat straff har han gett sig på nya kvinnor som blivit slagna, bundna och våldtagna.
I april 2021 anmälde en kvinna i Skåne att 57-åringen stängt in henne i en lägenhet. Han försökte hålla fast kvinnan och drog henne i håret men hon lyckades ta sig därifrån.
Samma månad, i april 2021, anmälde en kvinna i Norduppland att 57-åringen hade drogat och våldtagit henne flera gånger. Båda kvinnorna berättade för polisen vad mannen hette och var han gick att få tag i.
Trots det frihetsberövades mannen först sju månader senare. Michaela Nyqvist, som var målsägandebiträde till den våldtagna kvinnan i Norduppland, uppger att hennes klient mådde dåligt och utvecklade fobier under tiden som mannen var på fri fot.
– Hon var ständigt rädd att han skulle söka upp henne eller utsätta någon annan och var angelägen att mannen skulle häktas, säger Michaela Nyqvist.
Anmälningarna mot 57-åringen utreddes av kammaråklagare Linnea Bergkvist i Uppsala.
Fanns det inte skäl att begära mannen häktad tidigare, med tanke på att han dömts flera gånger för grova sexualbrott och risken att han skulle ge sig på fler kvinnor?
– Att det finns en anmälan mot en person som flera gånger dömts för likartad brottslighet behöver inte räcka för att domstolen ska besluta om häktning, säger Linnea Bergkvist.
Enligt lag gäller vad som kallas obligatorisk häktning vid våldtäkt. Men i verkligheten blir den misstänkte inte alltid häktad. På bilden Uppsalaåklagaren Linnea Bergkvist som utredde målet mot 57-åringen.
Enligt Linnea Bergkvist var det nödvändigt att först bygga upp bevisning mot mannen innan han begärdes häktad. Om mannen frihetsberövats på ett tidigt stadium är det inte säkert att slutresultatet hade blivit åtal och fällande dom, menar hon.
– Det är inte alltid till ett ärendes fördel att ett frihetsberövande sker så snabbt som möjligt. Ibland är det istället viktigare att utredningsmaterialet är så solitt som möjligt när den misstänkte får vetskap om att anmälningar gjorts.
Åklagaren ville bland annat invänta svar från en kriminalteknisk analys vilket tog tre månader.
UNT har flera gånger skrivit om våldtäktsärenden där det tagit lång tid innan polisen ingripit. Ett fall är från 2020 då det tog sju månader innan en 20-åring greps för en våldtäkt på en 13-årig flicka i Uppsala.
I ett ärende från 2021 greps en väktare i Uppsala först fem månader efter att en 16-årig flicka anmält honom för våldtäkt. I båda fallen angavs bristande polisresurser som orsak.
Enligt lag gäller vad som kallas obligatorisk häktning vid våldtäkt. Men i verkligheten blir den misstänkte inte alltid häktad.
– Det är upp till åklagaren att besluta om personen ska begäras häktad, vilket avgörs av omständigheterna i det aktuella fallet. Rör det sig om en färsk gärning är det vanligt med häktning. Det säger Shahrzad Rahimi som arbetar vid Åklagarmyndighetens utvecklingscentrum med frågor kring sexualbrott.
Lagen säger att den som på sannolika skäl misstänks för våldtäkt ska häktas "om det inte är uppenbart att skäl till häktning saknas". Faktorer som talar för häktning är bland annat att den misstänkte kan skada utredningen eller begå nya brott om personen är på fri fot.
Finns det situationer då det inte är motiverat att häkta den misstänkte?
– I fall då åklagaren behöver mer bevisning för att nå upp till kravet på sannolika skäl kan det vara så, uppger Shahrzad Rahimi.