Det är klart att det är en laddad fråga. I en tid där det offentliga samtalet allt oftare handlar om jämlikhet och jämställdhet, om religionsfrihet och om allas rätt att stå fria från förtryck. Så kommer ett badhus och säger till en femårig pojke att han inte får komma in på badhuset på grund av vad han har mellan benen. Det är klart att folk blir upprörda.
LÄS MER: Pojke fick inte följa med mamma och bada
Men om vi sansar oss en stund. Om vi försöker att förstå varför Gottsundabadet, och många andra badhus i landet, har valt att ha ett par timmar i veckan då bara kvinnor får tillgång till bassängerna.
De senaste åren har vi klappat oss själva på axeln för att vi lyft debatten om kvinnors säkerhet. Det kommer in fler anmälningar om sexuella ofredanden än tidigare och det är på grund av just detta – ju mer vi pratar om det desto fler kommer att veta vad som faktiskt är olagligt och vad man ska göra när man blir utsatt (anmäla, naturligtvis).
Men vi saknar fortfarande tydliga, nationella riktlinjer för hur vi tillsammans ska få kvinnor att känna sig säkra i det offentliga rummet. Det behöver inte handla om tafsande händer eller våldtäkter utan även om sexualiserade blickar och oönskade kommentarer. Det behöver heller inte handla om säkerhetsaspekten utan kan lika gärna grunda sig i religiösa eller andra skäl.
Så här ser ordningen ut: vi börjar uppmärksamma ett problem, talar om det mer och försöker sedan hitta åtgärder för det. Diskussionen om övergrepp i publikhaven på festivaler tog fart och resultatet blev extra insatser från både polisen och arrangörerna. Göteborgs Kulturkalas övervägde ett tag om de skulle ha ”trygga zoner” framför scenen där bara kvinnor var tillåtna. Steget över till särskilda badtider för kvinnor är inte långt.
LÄS MER: Separata badtider - "ett dilemma"
För faktum kvarstår. Många kvinnor känner sig inte säkra bland män, må så vara på badhus, på väg hem från krogen eller på festivaler. Så hur löser vi det? Det är ingenting som görs i en handvändning men det är heller inte ett problem vi kan fortsätta att sopa under mattan. Här krävs ett krafttag och det ska komma från våra högsta instanser och vara grundat på expertis och forskning.
Det är klart att det är en laddad fråga. Men fram till att vi är framme dit vi alla vill komma – i ett samhälle där man oavsett kön får känna sig trygg hela tiden – kanske vi kan stå ut med att de kvinnor som vill får bada själva två timmar i veckan.